Den brutala brittiska sågningen, en våldsam kvarleva i stil med rävjakt?

Clive James, australiensisk poet och översättare, funderade på om det fanns något amerikanarna skulle kunna lära av britterna inom kulturområdet. Det enda han kom på var konsten att skriva hårda sågningar (”hostile literary criticism”).  Den amerikanska kritiken är väldigt städad, hävdar James: ”But America can’t do the bitchery of British book reviewing and literary commentary.”

James menar att den våldsamma kritiken – rubbish, daft, inane, tedious, idiotic – lever kvar som ett slags legitimt underhållningsvåld: ”Shredding a new book is a kind of fox hunting that is still legal today.” Det är betydligt mycket ovanligare i Amerika, där en nedsättande artikel betraktas som negativ, och knappt någon amerikansk publikation vill bli betraktad som negativ.

James nämner Zoë Hellers omtalade recension, i New York Review of Books, av Salman Rushdies Joseph Anton: A Memoir, som ett ovanligt exempel på en starkt kritisk recension i en amerikansk publikation. Typiskt nog blev också recensionen nästan mer omtalad än boken. Snart omnämndes den som en självklar kandidat till Hatchet Job of the Year – det inofficiella priset för årets bästa sågning.

James text om sågningar ingår i The New York Times serie Draft, en serie texter publicerade på nätet om konsten att skriva. Läs hela artikeln här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s