George Saunders novell ”Adams” börjar utan omsvep: ”I never could stomach Adams and then one day he’s standing in my kitchen, in his underwear. Facing in the direction of my kids’ room! So I wonk him in the back of the head and down he goes.”
Adams har helt klart gjort något han inte borde ha gjort enligt berättaren, men det blir aldrig klart vad det skulle kunna vara. Det stannar vid misstankar och tolkningar av intentioner. Novellens drastiska utveckling är tveklöst komisk, detta eviga wonkande, men det eskalerande våldet är också ganska obehagligt. En möjlig tolkning är att novellen är en allegori, att den handlar om hur en våldsspiral byggs upp inför kriget mot en ökänd irakisk diktator. Adams. Saddam?
Ola Wihlke