Babel-17 (1966) (Foto: admiral.ironbombs)
I ett intressant blogginlägg i The Guardian, ”It’s time for science fiction to face up to discrimination”, efterlyses mer mångfald inom science fiction. Situationen är paradoxal: ”how can a genre that dreams up alien cultures and mythic races in such minute detail seemingly ignore the ethnic, religious, gender and sexual diversity right here on the home planet, here in the real world?”
Det börjar tydligen hända saker och allra först utbröt ett bråk som handlade om att Science Fiction and Fantasy Writers of Americas (SFWA) tidskrift, Bulletin, hade en kvinna i bikini på omslaget. Men det ställdes på sin spets senare, ”after the World Science Fiction Convention, eller WorldCon, set people asking why the majority of writers are straight white males from the US and UK, and why they mainly write about straight white males.”
Det började röra på sig i bloggossfären och på Twitter och Saladin Abdel, uppvuxen i Detroits arbetarklasskvarter, ville vidga frågan ytterligare: ”Class diversity needs to be part of #DiversityinSFF. I want fewer kings and starship captains, more coach drivers and space waitresses.”
Blogginlägget, som innehåller mängder med länkar, ger en intressant inblick i en debatt som verkar ha legat och pyrt länge, för att sedan plötsligt blossa upp och bli riktigt livlig. Frågan är om det är en storm i bloggosfären, eller om det är början på verklig förändring.
Apropå science fiction som inte är skriven av en man och som har kvinnliga huvudpersoner, så vill vi varmt rekommendera Karin Tidbecks Amatka (Mix förlag, 2012), hennes förbluffande helgjutna och originella debutroman, som var en av förra årets litterära höjdpunkter.
BB
BearBooks 