Don DeLillo associerar i första hand till romaner, tegelstens- tjocka romaner med stora anspråk, men han har skrivit en hel del fantastiska noveller också. Vanligtvis är karaktärerna i novellerna ensamma eller isolerade, vilket också gäller den sorgliga, associationsrika och vagt otäcka ”Baader-Meinhof” .
Det är en mycket komprimerad novell, som handlar om en kvinna som för tredje dagen i rad går på en utställning med tavlor som föreställer döda medlemmar av Baader-Meinhof-ligan. En man dyker upp och försöker inleda ett samtal, som inte löper helt smidigt. I själva verket är kanske kommunikation eller snarare brist på kommunikation ett av novellens bärande teman?
Novellen finns översatt till svenska och ingår i samlingen Ängeln Esmeralda (Atlantis, 2012).
Den finns också inläst och kommenterad i New Yorkers podcast-arkiv.
O.W.