Pussy Riot är inget punkband

I december förra året flyttade den ryska journalisten Masha Gessen från Moskva till New York. Hon är lesbisk och tillsammans med sin partner har hon flera barn. I en lång och välgjord intervju med Terry Gross på NPR berättar hon att hon flyttade för att klimatet har hårdnat för hbtq-personer. Det hade gått så långt att hon hade instruerat en av sina söner att springa om främmande personer närmade sig honom och agerade underligt när han var ensam utomhus.

Med den nya hårdare lagstiftningen mot hbtq-personer är det enligt Gessen fullt möjligt att myndigheterna omhändertar barn till homosexuella föräldrar. Och när Gessens barn hängdes ut med namn i media talade det också för en flytt.

Intervjun handlar en hel del om hur det är att arbeta som oppositionell journalist i dagens Ryssland, men det egentliga ämnet för intervjun är Gessens nya bok: Words Will Break Cement. The Passion of Pussy Riot (Riverhead Books). Det har skrivits mycket om Pussy Riot, men alla recensenter verkar vara överens om att det här är det bästa och mest heltäckande hittills.

Recensionen i New York Times – ”Punk, Skirts, Balaclavas: A Russian Revolution” – är positiv men ger ingen klar bild av vad kvinnorna i Pussy Riot ville, än mindre av vad medlemmarna vill idag när de är fria. Det är en ganska såsig recension och i likhet med många andra, som i korta recensionen i Kirkus Reviews, så kallas Pussy Riot fortfarande för ett punkband. Det låter lite som om de hade trillat in katedralen i Moskva den där dagen och så plötsligt var de världsberömda. Så berömda att Madonna officiellt diggade dem.

Redan i första svaret i en bra intervju i Vanity Fair – ”What You Don’t Know About Pussy Riot, and Life in Russia’s Gulag-Like Prison Colonies”- reder Gessen ut det där med punk och vad Pussy Riot egentligen var:

VF: For those who have not been following the news, can you fill us in on the basics. First, what is—who are—Pussy Riot, and what did they do that got them into trouble with Vladimir Putin?

Masha Gessen: Pussy Riot, contrary to a misconception they have successfully propagated, are not a punk band; they are a feminist art collective conceived by 22-year-old philosophy student Nadezhda (Nadya) Tolokonnikova in the fall of 2011, just before the Russian protest movement began. The group staged guerrilla performances in Moscow locations ranging from fashion shows to a garage roof outside a jail, to Red Square. They protested the many expressions of the Putin era, from political repression to unbridled consumerism.

Den recension som jag tycker bästa fångar Pussy Riot som feministiskt och politiskt konstkollektiv, som verkar ge den bästa helhetsbilden av både dem och boken, är Sara Marcus recension i Los Angeles Times: ”‘Words Will Break Cement’ documents the Pussy Riot revolution”. Idag arbetar flera av medlemmarna för att förbättra villkoren för fångar i ryska fängelser.

Gessens bok kommer på svenska i vår under titeln Pussy Riot och ges ut av Brombergs – omslagsbilden är lånad från deras hemsida.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s