Recension: ”Åtstramning till döds” av David Stuckler och Sanjay Basu

David Stuckler och Sanjay Basu
Åtstramning till döds. Om en ekonomisk doktrins misslyckande
Övers. Mia Poletto Andersson
Natur och Kultur

Åtstramning till döds är inte bara en iögonenfallande boktitel, den säger också något väsentligt om dagens ekonomiska politik och dess konsekvenser. Enligt många politiker och ekonomiska makthavare i Europa och USA bör man göra åtstramningar i ekonomin under lågkonjunkturer, så att man sparar sig ur krisen, så att säga.

I sin nya bok argumenterar epidemiologerna och folkhälsoforskarna David Stuckler och Sanjay Basu övertygande för att denna doktrin, att dra åt svångremmen rejält i svåra tider, inte bara är dålig sedd ur ett ekonomiskt perspektiv, men att människor far mycket illa och till och med dör om den tillämpas.

Stuckler och Basu har, med hjälp av ett mycket stort statistiskt material, gjort jämförelser bland annat mellan olika stater i USA under New Deal, mellan olika asiatiska länder under finanskrisen på 90-talet och mellan särskilt hårt drabbade länder som Grekland och Island. Det är naturligtvis inte helt lätt att jämföra länder rakt av, men mönstren som träder fram är tydliga och ger  rejäl tyngd åt teserna i Åtstramning till döds.

Stuckler och Basu visar enkelt och utförligt att de stater, länder eller regioner som istället stimulerar delar av ekonomin i regel klarar sig bättre ur ekonomiska kriser. Ett problem är att det kanske låter mer intuitivt att spara i dåliga tider – det är ju så en privatekonomi sköts – men Åtstramning till döds reder ut det med sin bredd, sitt djup och pedagogisk ambitioner. Den är lättläst utan att vara onödigt förenklande. Den är genuint intressant och bitvis spännande som en ekonomisk thriller.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Under Recensioner

3 svar till “Recension: ”Åtstramning till döds” av David Stuckler och Sanjay Basu

  1. Pär Lange

    Det är märkligt att USA blev de facto det land som i största utsträckning anammande Keynes teorier i den senaste lågkonjunkturen och Europa, där staterna ofta är starkare, höll emot. Jag har inte läst boken, men får en känsla av att de slår in öppna dörrar; i en lågkonjunktur måste staten stå för konsumtionen då medborgarna inte vågar eller har medel. Problemet är vad man ska göra när staten är bankrutt som är fallet i Grekland och i viss mån Spanien och Portugal; de kan inte låna och att öka skatterna då medborgarna redan har det knapert går inte (Sverige var nästan där i början av 90-talet). För att det skall fungera måste staten strama åt i goda tider och inte ständigt ha budgetunderskott år efter år, men det verka vara politiskt svårt att åstadkomma. Vad jag tror att många som förespråkar en sparsammare finanspolitik vänder sig emot är att hela tillväxten verkar var ”köpt” för lånade pengar dvs budgetunderskotten är alltid större än tillväxten oavsett konjunktur i många i-länder (tydligast i USA med start i Reaganomics; bra tillväxt men massiva underskott). Det är en utveckling som inte håller i längden.

    • Ola

      Jag tror att du har en hel del poänger, som vanligt, men jag tror inte att boken slår in öppna dörrar. Den vidgar perspektivet på vad som är och inte är en förnuftig och rättvis ekonomisk politik vid en given tidpunkt. Den enda vägens politik finns inte.

  2. Ping: Dödlig högerkapitalism | Svensson

Lämna ett svar till Pär Lange Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s