Denis Johnson borde hyllas lika mycket som Jonathan Franzen och David Foster Wallace

”I landed on Denis Johnson, one of my favorite novelists (he’s also a poet, playwright, and journalist). I’m unsure why Johnson doesn’t have the same vocal hordes of devotees as Jonathan Franzen or David Foster Wallace does. I find Johnsons prose—his obsessions with fallen men and women, the West, the jungle, the drama and failure of resurrection—so much more compelling than the urbane neurosis of Wallace or Franzen.”

Citerat ur ”Treasures from Denis Johnsons Archive” av Natasha Vargas-Cooper i Bookforum 14 mars 2014. Texten handlar om hur Vargas-Cooper kikar på olika amerikanska författares dokumentsamlingar på välförsedda Harry Ransom Center vid University of Texas. Hon nämner Gertrude Stein, Graham Green, Henry Miller och Norman Mailer. Men hon landade alltså på Denis Johnson, som ännu inte hunnit bli ett monument.

Texten är dels en nyfiken men lite förströdd titt i Ben Johnsons arkivmaterial – en bekännelse från Amy Hempel att hon är ett riktigt fan, ett försök av George Saunders att värva Johnson till hans skrivarskola, en lapp från David Byrne med en förfrågan om att skriva konvoluttext till en Talking Heads-box – dels som ett lång argumentation för att Denis Johnson bör upptas bland de riktigt stora amerikanska prosaisterna.

En som genast gick igång på Vargas-Coopers artikel var Jason Diamond, som i ”Is Denis Johnson Americas Most Influential Living Fiction Writer?” börjar med att skriva att han ogärna ger sig in i en ”Great American Writer/Novel discussion”, men som i nästa stycke gör just det:

”Yet I will admit that when an author is a truly great American author, in the sense that they see past the gloss and create greatness out of this strange place we call home, I wonder whether the debate might have some use. And if I absolutely had to pick one living writer who – to me – really earns that title, I’d say Denis Johnson, without a second of hesitation, because Johnson is the writer who best captures contemporary American flaws in all their glory.”

Vi tycker att det är en bra idé att haussa upp Denis Johnson lite grand, även om det kan vara på sin plats att påpeka att han knappast är något missförstått geni eller någon doldis. Han har vid något tillfälle sagt att han som författare är inspirerad av Jimi Hendrix gitarrsolon. Det är ett påstående som låter löjligt tills man läst honom.

Man kan egentligen börja i vilken ände som helst, exempelvis med tegelstenen Tree of Smoke, som Johnson vann ett National Book Award med. Men det kanske är rimligare att börja med novellsamlingen Jesus Son, som i serien Modernista Pulp är hutlöst billig (45:-) och i engelsk pocket kostar en hundring. Vi tycker att den är en av 90-talets mest originella och äventyrliga novellsamlingar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s