De 10 bästa amerikanska romanerna

Brittiska The Telegraph har sammanställt en lista: ”15 best North American novels of all time”. Den inspirerade oss att göra en egen, men vi håller oss till de 10 bästa. Vi är överens med The Telegraph på vissa punkter, men stökar runt en hel del i deras lista.

Det går naturligtvis inte att göra en lista över de 10 bästa amerikanska romanerna. Om vi tittar på listan imorgon kommer vi antagligen på att vi har glömt något och att någon bok definitivt borde bytas ut. Men listor är underhållande och funkar utmärkt som boktips och inspiration:

Moby Dick (1850) av Herman Melville

Finns inte oväntat med på The Telegraphs lista, av många klassad som The Great American Novel (GAN). Vi tycker att det för ofta framhålls hur svår och tung Moby Dick är och, visst, det är den på vissa sätt, men den är också oväntat humoristisk och lärorik. I vår recension hittar du fler argument för att ge dig på den stora vita valen.

The Pale King/Blek kung (2011) av David Foster Wallace

The Telegraph väljer Infinate Jest av David Foster Wallace. Vi väljer, trots att den inte fullbordades, hans sista bok och citerar ur vår recension DFW-biografin av D.T. Max: ”Han kunde uppenbarligen inte få ihop The Pale King, men trots att den är publicerad i ofullbordat skick är det i just denna roman DFW hittar den perfekta balansen mellan humor och tragik, intellekt och känsla. Frågan är om det inte är hans bästa bok.”

The Grapes of Wrath/Vredens druvor (1939) av John Steinbeck. Finns med även på The Telegraphs lista, och det är inte så oväntat, även om många säkert skulle säga att romanen är tråkrealistisk, men det tycker inte vi. Vi tycker att den är oerhört drabbande och den bidrog säkert starkt till att Steinbeck välförtjänt fick Nobelpriset 1962.

Blood Meridian/Blodets meridian (1985) av Cormac McCarthy. McCarthys femte och antagligen bästa bok, men på The Telegraphs lista kvalar denna sällsynt blodiga western/anti-western inte in. De väljer istället All the Pretty Horses (1992). Kritikern Harold Bloom har däremot hissat Blood Meridian till skyarna.

Gravitys Rainbow/Gravitationens regnbåge (1973) av Thomas Pynchon. Vi gillar den tidige Pynchon, som är mer allvarlig än den senare, och det här anses vara hans stora mästerverk. Komplicerad, lång och mycket märklig.

The Heart is a Lonely Hunter/Hjärtat jagar allena (1940) av Carson McCullers. Det är obegripligt att hon bara var 23 när hon skrev denna sydstatsklassiker, en litterär sensation redan när den gavs ut. Huvudkaraktär är den dövstumme John Singer, bara ett exempel på Cullers intresse för och empati med personer som på ett eller annat sätt är utstötta.

The Dispossessed (1974) av Ursula K. Le Guin. Hon har hängt med länge och är extremt produktiv. Vi tycker att hon borde få ha med en roman eftersom hon omdefinierat science fiction och kan anses vara drottning av speculative fiction. Förtrollande och smart om utopier.

Sabbaths Theater/Sabbaths teater (1995) av Philip Roth. Nyss utkommen på svenska är detta en utmärkt introduktion till Roth. Han har visserligen slutat skriva, men är ständig Nobelpriskandidat. Inget för de allra känsligaste kanske.

Tree of Smoke (2007) av Denis Johnson. Många känner kanske till Johnson för hans klassiska novellsamling Jesus Son (1992), men han kan uppenbarligen skriva mästerliga tegelstenar också. Utspelar sig under tiden för Vietnam-kriget och karaktärerna är på olika sätt indragna i kriget.

Libra (1988) av Don DeLillo. Det handlar, naturligtvis, om den amerikanska specialgrenen konspirationer och DeLillo är en av de bästa i den.

Ingen Toni Morrison, ingen William Faulkner och ingen John Updike. Inte denna gång i alla fall. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet, så kanske vi kan byta ut någon.

Ola Wihlke