”The man called George Adamson lived a long life, long and rough and most of it in the African bush. He set up house in a tent with a thatch roof and dirt floor, full of liquor and books. He smoked a pipe with a long stem, sported a white goatee and went around bare-chested in khaki shorts – a small, fit man, deeply tanned. He was murdered in his eighty-third year by Somali lion poachers.”
Så inleds Lydia Millets underbara novell ”Girl and Giraffe”, nästan som om hon ville driva lite med äventyrare i stil med Hemingway, men det är mötet mellan ett av Adamsons lejon och en giraff, ett föl, som är berättelsens höjdpunkt: ”Being a primate, [Adamson] watched; being a primate, he was separate forever.”
Novellisten Karen Russell skriver en kort introduktion till berättelsen, men det är bättre att läsa den efteråt.
Ola Wihlke
BearBooks 