Recension: ”Žižeks Jokes” av Slavoj Žižek

9780262026710Slavoj Žižek
Žižeks Jokes
(Did you hear the one about Hegel and negation?)
Red. Audun Mortensen Efterord: Momus
The MIT Press

”A serious and good philosophical work could be written consisting entirely of jokes.”
– Ludwig Wittgenstein

Den slovenske filosofen och kulturkritikern Slavoj Žižek brukar rankas som en av världens mest inflytelserika personer, vilket måste betraktas som något av en bragd eftersom han är en radikal vänsteranhängare med Hegel, Marx, Freud och Lacan som husgudar. Men han kryddar ofta abstraktionerna med fräckisar och hans tal är ibland som ett tourettesliknande flöde av snabba och oväntade associationer. Han skulle lätt och ledigt kunna växla spår i karriären och bli stå-upp-komiker.

Dessutom är Žižek makalöst produktiv och det finns redan en tidskrift som enbart ägnas studier av hans böcker och teorier: The International Journal of Žižek Studies. Med sin lite lätt dåraktiga och virriga men avväpnande och charmerande stil har han samlat på sig en mängd epitet – “the Borat of philosophy”, the Elvis of cultural theory” och “the world’s hippest philosopher

Han påstår att han avskyr de här epiteten och det är säkert sant, de skymmer på sätt och vis hans storhet som teoretiker och kulturkritiker. Men humorn är inte bara något han plockar fram vid föreläsningar och intervjuer, humorn ingår i själva verket som en naturlig del av hans filosofiska praktik. I Žižeks Jokes, en underbar liten volym, har man samlat samtliga skämt som finns med i hans böcker på engelska och de har av redaktören, Audun Mortensen, ordnats tematiskt.

Boken är knappt 200 sidor lång men rymmer en uppsjö skämt av olika karaktär, många av dem är så kallade öststatsskämt, ofta skabrösa och regimkritiska roliga historier, många av dem handlar om religion eller sex. Det är alltså inte i första hand Žižeks egna skämt, som de oneliners han överöser intervjuare med, utan skämt som finns med i hans böcker och illustrerar någon filosofisk poäng:

Recall this joke that perfectly renders the logic of the (in)famous Hegelian triad: Three friends have a drink at a bar; the first one says, ”A horrible thing happened to me. At the travel agency, I wanted to say ”A ticket to Pittsburgh!” and I said ”A picket to Tittsburgh!” The second one replies, ”That’s nothing. At breakfast, I wanted to say to my wife ‘Could you pass me the sugar, honey?’ and what I said was ‘You dirty bitch, You ruined my entire life!'” The third one concludes, ”Wait till you hear what happened to me. After gathering my courage all night, I decided to say to my wife at breakfast exactly what you said to yours, and ended up saying ‘Could you pass me the sugar, honey?'”

Žižek dissekerar gärna populärkulturella produkter – låtar, filmer, teveserier – med sina finkulturella teoretiska verktyg. Redan den här blandningen av högt och lågt, att illustrera triaden tes-antites-syntes med hjälp av en ganska fånig rolig historia är humoristiskt i sig. Žižek utnyttjar spänningen mellan högt och lågt på ett väldigt underhållande och, om man så vill, lite bachtinskt och karnevaleskt vis. Han verkar vara särskilt förtjust i Monty Python och bröderna Marx.

Boken riktar sig väl främst till dem som redan är lite bekanta med Žižeks verk och omslaget är antagligen försett med det där Wittgenstein-citatet för att motverka bilden av den slovenske kulturkritikern som alltför ensidigt rolig.

Om du vill läsa mer om och av Žižek har The Guardian en särskild sida ägnad honom. På svenska finns en handfull titlar översatta.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s