Foto: Gus Powell – Lunch Pictures

Fotografen Gus Powell har tagit två serier fotografier i New York, som verkligen är något utöver det vanliga. Det här är foton ur den ena av dem, Lunch Pictures, en serie som av uppenbara skäl har blivit legendarisk. Det finns en märklig spänning mellan något lätt teatralt drag och ett annat, mer slumpmässigt öppet drag. Är fotona tagna när dessa krafter är ganska jämlika?

Det här är berättelsen om hur Lunch Pictures kom till och fick fart Gus Powells karriär som fotograf. Det var vid mitten av 90-talet och Gus Powell, född 1974, arbetade som fotoredaktör på The New Yorker. Det var ett jobb som han trivdes bra med, men hans passion var att ta fotografier, inte att redigera dem.

Och så fick han en dag ett exemplar av Frank O’Haras Lunch Poems (1964) av en vän. Om O’Hara berättas en liknande historia. Han var curator på Museum of Modern Art (MoMA), men hans passion var att skriva poesi. På sina luncher gick han med raska steg nedför femte avenyn, till skrivmaskinstillverkaren Olivettis showroom. Där skrev Frank O’Hara ur sig sina dikter.

Gus Powell insåg att han också kanske skulle kunna uträtta något under sin lunchtimme. Så han började följa O’Hara i spåren så att säga, utrustad med en kamera för 35 mm film, som han började försöka fånga poesin på Manhattans gator med.

Att tiden var så begränsad bidrog till att Powell tvingades hitta olika lösningar och förhållningssätt, olika sätt att ta kommando över miljöerna, vilket i sin tur satte sin distinkta prägel på Lunch Pictures. Han lärde sig allt mer om gatans koreografi, inte minst om hur vi rör oss enligt förutsägbara mönster i en stadsmiljö. Den här manipulationen, kanske snarare interaktionen, drevs ännu längre i nästa fotoserie från New York, och den heter Mise en Scène.

Den underbara bakgrundshistorien säger oss ganska mycket om de här bildernas tillkomst, men ger bara ledtrådar till deras estetiska kvaliteter. Jag har tittat på de här fotona många gånger och ändå inte lyckats nagla fast vad det är som gör att de fortfarande känns så unika. Självklart är de inskrivna i en tradition av street photography från New York, men deras stämningar, känslor och dess poesi, om man så vill, är något utöver det vanliga. Kompositionerna är väldigt spännande.

Vi är mycket tacksamma mot Gus Powell för att vi fått möjlighet att visa den här fotoserien.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s