Recension: ”The Big No” av George Grosz

Layout 1George Grosz
Drawings from two portfolios:
Ecce Homo and Hintergrund
The Big No
Essä: Lutz Becker
Hayward Publishing

Den tyske målaren och grafikern George Grosz undkom nazisterna 1933. Han och hustrun Eva lämnade Tyskland den 12 januari, och anlände i New York tio dagar senare. Den 30 januari blev Adolf Hitler tysk kansler och redan dagen därpå forcerar trupper dörren till Grosz ateljé i Berlin.

Mycket av Grosz konst förstörs av nazisterna och han fanns också representerad på den nationalsocialistiska utställningen Entartete Kunst 1937 i München. Han betraktades som en bolsjevikisk konstnär av nazisterna och är kanske mest känd som tecknare och satiriker. Han var med och etablerade dadaismen i Berlin och deltog även i rörelsen Den nya sakligheten.

En ny bok, The Big No (Hayward Publishing), lyfter fram tecknaren Grosz och den innehåller teckningar från både Ecce Homo (1923) och Hintergrund (1928). Det handlar mest om enkla teckningar med en skarp satirisk udd. Det är teckningar som inte mist vare sin skärpa, uttrycksfullhet eller hårt bitande satiriska udd.

george_grosz_0

Weimarrepubliken är stadd i förfall, moraliskt, politiskt och ekonomiskt. Motsättningarna mellan röda och bruna ligger i öppen dager. Grosz tecknar osentimentalt krigsinvalider, militärer, svartabörshajar, champagnedrickande, cigarrökande och reaktionära borgare och industrialister samt, inte så få nakna och halvnakna kvinnor. Miljöerna är ofta krogen eller fest i lägenhet. Det dricks mycket sekt och öl.

Grosz lyckas verkligen, med förvånansvärt enkla medel, fånga de vagt groteska stämningarna i Weimarrepubliken. Han har väl i själva verket haft ett betydande inflytande på bilden av livet i Weimarrepubliken. Men många av teckningarna skulle utan problem funka i en tidning eller tidskrift idag. På sätt och vis är många av dem tidlösa och The Big No innehåller tveklöst många som tillhör Groszs allra bästa.

En inledande och introducerande essä av Lutz Becker, filmare och curator, sätter in Ecce Homo och Hintergrund i sitt konst- och socialhistoriska sammanhang. Det framstår som helt logiskt att George Grosz räknas som en av 1900-talets allra största satiriker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s