Ljudboksrecension: ”To Kill a Mockingbird” av Harper Lee

51-ULuiw7JL._SL300_

Harper Lee
To Kill a Mocking Bird
Uppläsare: Sissy Spacek
12 tim 17 min
Harper Audio

Jag trodde att Harper Lees megaklassiker To Kill a Mockingbird (1960) skulle funka bra som ljudbok, och Sissy Spacek gör en trollbindande uppläsning med sin genuina sydstatsdialekt. Jag hade ganska höga förväntningar, men först när jag lyssnat klart förstod jag varför det här är en av amerikanernas favoritböcker, alla kategorier.

Romanen är väldigt mångsidig och, skulle jag säga, djup, särskilt med tanke på att huvudpersonerna är två små barn. Scout Finch är bara sex år i början av romanen, hon är berättaren, charmig och lite brådmogen. Hennes äldre bror heter Jem och de lever men sin pappa, änklingen och juristen Atticus Finch i den fiktiva staden Maycomb, Alabama.

En av de viktigaste händelserna i romanen är att en ung svart man blir anklagad för att ha våldtagit en vit flicka. Atticus tar på sig uppgiften att försvara den svarta mannen, trots att både han och hans två barn drabbas socialt. Det här trodde jag skulle dominera boken, att den skulle handla om den rasistiska och segregerade Södern, med sin särskilda hederskultur.

Men den handlar alltså om många olika saker och det är en slags bildningsroman, men för Scout handlar det framförallt att värna sig rätt att vara något av en pojkflicka. Kraven på henne att passa in i en förutbestämd flick- och senare kvinnoroll ökar. Det är en tydligt feministisk roman. Riktigt hur Harper Lee gör vet jag inte, men Scout berättar omväxlande från sitt barnperspektiv och från ett lite vuxnare perspektiv. Det funkar.

To Kill a Mockingbird handlar alltså om ras och kön, men den handlar också om klass. Många i Maycomb är fattiga och det gäller även många av de vita invånarna. Scout och Jem har också en kompis, Dill. Trion är väldigt intresserade av en enstörig granne, ”Boo” Radley, som verkar ha isolerat sig i sitt hus. Det går många historier om honom och barnen spanar på honom med skräckblandad förtjusning.

Om man vore tvungen att säga att To Kill a Mockingbird handlar om en sak, så är det om att bli en anständig, empatisk och rakryggad människa. Men det vävs snyggt in i berättelsen, Harper Lee pekar inte med hela handen, och det funkar till stor del för att Scout är så trovärdig.

Harper Lees ton är genomgående varm och humoristisk, på många sätt är det en väldigt positiv roman, men den är inte överdrivet sentimental. Den slutar inte, i alla avseenden, lyckligt. Vissa har klassat romanen som Southern Gothic, men jag skulle säga att den är betydligt mycket mer Southern än Gothic.

To Kill a Mockingbird är som gjord för att avnjuta som ljudbok, Harper Lee är en riktigt historieberättare och Sissy Spacek gör en perfekt inläsning. Jag älskar den här charmiga romanen. Och det inte minst viktiga, Harper Lee är ofta hysteriskt rolig.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s