Recension: Can’t we talk about something more pleasant? av Roz Chast

CWTaSMP jacket 2

Roz Chast
Can’t we talk about something more pleasant?
Bloomsbury Press

Med anledning av att Roz Chast är med och tävlar om ett National Books Award, i fackboksklassen, lyfter vi fram vår recension från i somras av hennes seriebiografi:

Om man bara bläddrar lite förstrött Roz Chasts senaste serieroman skulle man kunna tro att teckningarna vore gjorda av Cecilia Torudd. Den senare är illustratören och serietecknaren som kanske är mest känd för Ensamma mamman och för sin medverkan i Kamratposten, men amerikanskan Chast, som har tecknat för en annan klassisk tidskrift, New Yorker, sedan 1978, tecknar mer nervöst, på gränsen till neurotiskt, och med en underbar uttrycksfullhet.

Can’t we talk about something more pleasant? är en självbiografisk serieroman som handlar om Chast och hennes båda åldrande föräldrar, gestaltar och berättar om när de, George och Elizabeth Chast, börjar bli gamla, riktigt gamla och skröpliga, så att det börjar bli dags att tala om saker som har med åldrande och döden att göra, som att flytta till äldreboende, begravning och liknande. Föräldrarna är närmast sekulariserade judar, boende i Brooklyn, New York.

Redan titeln, Can’t we talk about something more pleasant?, avslöjar vad Roz Chasts föräldrar, som gick bort 2007 respektive 2009, tycker om dotterns initiativ att tala om de här tunga sakerna. I inledningen av berättelsen får vi veta att Roz Chast hade en syster som gick bort i helt späd ålder och att detta inte heller var något föräldrarna talade om. Bokens stora ämne, förutom att vara ett kärleksfullt porträtt av föräldrarna, är alltså förnekelse.

Texten till en serieruta, ganska sent i boken, som avbildar Elizabeth Chasts upprörda ansikte, säger ovanligt tydligt vad båda föräldrarna tycker om att diskutera åldrande och död: ”I DO NOT LIKE TO TALK ABOUT DEATH, AND I WILL NOT TALK ABOUT DEATH!!!” Föräldrarna är båda drygt 90 år gamla och George Chast har inte lång tid kvar. Moderns reaktion kommer som ett svar på en fråga Roz ställer: ”Mom, did it ever occur to you that Dad may be actively dying?” En kort tid senare går George Chast bort.

Om det här låter aningen dystert så beror det naturligtvis på att ämnet i sig, att åldras, mista sina förmågor och dö, att förlora sina anhöriga, är sällsynt dystert, men teckningarna och texterna är också väldigt varma och humoristiska. Roz Chast har en helt perfekt tajming. Can’t we talk about something more pleasant? är nästan osannolikt rolig och underhållande.

Boken är förutom rörande, sorglig och humoristisk, också osentimental, uppriktig och modig. På ett sätt kanske ämnet är som gjort för en serieroman – seriemediet skapar kanske en viss önskvärd distans till ämnet – men boken är en av de bättre romaner jag läst på länge, serieroman eller inte.

Lyssna på Fresh Air: ”A Cartoonists Funny, Heartbreaking Take On Caring For Aging Parents”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s