Recension: The UnAmericans av Molly Antopol

UnAmerican Mech R1.inddMolly Antopol
The UnAmericans: Stories
W. W. Norton

Förra året fick författaren Molly Antopol utmärkelsen ”5 Under 35” av National Book Foundation. Och i år var hon med och tävlade om ett National Book Award med sin debutsamling The UnAmericans, som fått nästan hysteriskt bra kritik. Den uppmärksammades lika mycket eller mer än novellsamlingar av stora stjärnor som Lorrie Moore och Lydia Davis.

Kritikerna associerade till storheter som Saul Bellow, Philip Roth, Bernard Malamud och Singer. Den bästa jämförelsen tycker jag är med Grace Paley, och den är verkligen inte illa för en debutant. Dessutom finns The UnAmericans med på varenda årsbästalista med böcker, oavsett om de listar skönlitteratur i allmänhet eller just novellsamlingar.

De flesta novellerna handlar om vardagslivet i några skilda judiska familjer. Karaktärerna är kvinnor, män, unga, gamla och barn, de är ortodoxa och sekulariserade. Novellerna utspelar sig i New York, Östeuropa och Israel i såväl nutid och historisk tid. Det låter rörigt men hänger väldigt väl ihop.

I den första novellen, ”The Old World”, är jagberättaren en man som driver tvättinrättningar i New York. Han språkar en dag med en kvinnlig kund och eftersom hon bryter frågar han om hon är ryska. Nej, hon är från Ukraina. Mannen berättar att han har ukrainska rötter. De börjar dejta och gifter sig snart, trots att mannens dotter och hennes ortodoxa man tycker att han kunde valt någon kvinna i församlingen. Bröllopsresan till Ukraina går inte helt planenligt.

”The Old World” är egentligen inte anmärkningsvärd, den är ganska lågmäld men har en sympatisk ton, som löper genom hela samlingen. Antopol kan hantverket och hennes språk är stundtals väldigt vackert och precist, men hennes stora styrka tycker jag är den här sympatiska tonen, ett slags omsorg om karaktärerna kanske man skulle kunna säga. Hon är generös mot dem och tar dem på stort allvar, deras rotlöshet, längtan efter gemenskap och deras tillkortakommanden. Och det gör att man som läsare verkligen engagerar sig i både deras små och stora bekymmer.

Historien spelar en stor roll i samlingen, historien har ställt till det för karaktärerna, oavsett om det är andra världskrigets fasor, förföljelsen av kommunister i 50-talets USA eller förföljelsen av dissidenter i Prag under kalla kriget. Vissa karaktärer minns, andra förtränger, alla försöker de få sina liv och relationer att fungera.

The UnAmericans är sällsynt väl sammanhållen för att vara en novellsamling och det skulle inte förvåna om Molly Antopols nästa bok blir en roman. Jag kan egentligen bara komm på en svaghet, som har med den lågmälda tonen att göra. Ibland känns novellerna lite för välpolerade, lite för perfekta och försiktiga, men trots det vill jag påstå att The UnAmericans är en av årets bästa novellsamlingar på engelska.

Årets bästa novellsamlingar, enligt Amazon.

Intervju: ”The Transgenerational Author

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s