Det vore kul med fler doftande böcker

Via Grandpafootsoldier

Via Grandpafootsoldier

Jag minns att scratch and sniff-tekniken var väldigt het på 70- och 80-talet. Särskilt starkt är minnet av det doftark man fick när man gick och såg John Waters film Polyester (1981), om jag inte minns fel så blinkade det på filmduken när man skulle skrapa på det område av doftarket vars lukt motsvarade något som hände i filmen.

”Odorama” kallades det tydligen och när man skrapade på de doftbehandlade ytorna kunde det lukta blommor, pizza, bensin och betydligt obehagligare saker. Jag minns det som att symboler eller bilder skvallrade om vad de olika ytorna skulle dofta, men när jag läser på Wikipedia, så verkar det som om de olika ytorna var numrerade, så att doften kom mer som en överraskning.

Det funkade väl inte helt hundra, doftrealismen var det väl lite si och så med, men ”Odorama” var väldigt, som vi sa på den tiden, häftigt. Det var naturligtvis en gimmick, men en ovanligt bra gimmick, och tydligen har scratch and sniff-tekniken använts till exempelvis tevespelen Gran Turismo 2 och FIFA 2001 samt till lyxutgåvan av Katy Perrys album Teenage Dream. Albumet luktar sockervadd.

När jag mindes scratch and sniff-tekniken så tänkte tänkte jag mig att den nu borde ha blivit både bättre och billigare, och att den borde kunna användas i böcker. Det visar sig, naturligtvis, att det redan finns scratch and sniff-böcker, men nästan uteslutande barnböcker. Det är naturligtvis helt perfekt, en bok handlar om och doftar av olika sorters frukt.

Min tanke var snarare att man skulle använda scratch and sniff till mat- och kokböcker, men det visar sig naturligtvis att det också är gjort, det finns åtminstone en vinbok som använder tekniken. Med tanke på hur många visuellt spännande kokböcker det finns med udda och exotiska ingredienser, borde det väl finnas en poäng med att förmedla motsvarande dofter? Hur luktar yuzu?

Skulle inte till och med skönlitterära böcker kunna utnyttja de sinnliga möjligheter scratch and sniff erbjuder? Det borde funka i genrelitteratur och ungdomsböcker. Men kapitlen i en vanlig roman skulle kanske kunna inledas med olika dofter? Upplevelsen av en dikt skulle väl kunna förhöjas av en distinkt doft? Antagligen är det för dyrt, och det blir nog lätt en gimmick.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s