Ju mer jag har snöat in på bokomslag, desto tydligare tycker jag att jag kan känna igen omslag gjorda av vissa formgivare, omslag från vissa förlag. Och jag tycker till och med att jag kan identifiera olika nationella stilar. Den spanska bokbranschen kan jag inte mycket om, men jag är väldigt förtjust i förlaget Anagrama.
Böckerna de ger ut har en väldigt väl sammanhållen visuell identitet. Typisk för Anagrama. Men också typiskt spansk. Och häromdagen såg jag att de ger ut en rad romaner av Patricia Highsmith i ny pocket som har fått en väldigt lyckad design:
Designen kan påminna lite om designen av skivor från Deutsche Grammophon, som nästan alltid har ett gult fält överst i vilket dirigent, kompositör och verk anges. Men framförallt är omslagen lika andra omslag från Anagrama, som ofta har ett rektangulärt titelfält och ett bildfält. Längst ned förlagets namn. Mest lika är de förstås andra compactos, böcker i serien med pocket:
De här bokomslagen har fått helt andra färger, men grundelementen i designen bevaras. Och här är några böcker i den idékritiska serien Argumentos:
Jag tycker att det håller samman väldigt väl, inbördes i serierna och mellan de olika serierna. Jag tror att Anagrama har lyckats med något som många förlag strävar efter, medan andra kanske inte bryr sig eller har andra idéer, att få bokköparna att känna igen just deras böcker.
Ola Wihlke
BearBooks 