Jag hade känt hur det kunde sjunga i bröstet
Jag hade sett bergslandskap sväva i luften och glänsa
Jag visste inte då att hågkomster går i arv
och att jag levde mig igenom ett täckminne
Något hade rört mig till tårar
Den rörelse jag kände for som ett eko genom natten
Som att vara genomlyst av neonljus och strålkastare
Jag kände efter
En berättelse andades mellan husen
Jag visste att andra levde andra liv och skulle dö en annan död
Jag slog nävarna i madrassen
Nova Gullberg Zetterstrand
© Nova Gullberg Zetterstrand
Ett stort tack till Modernista för att vi fick publicera den här dikten av Nova Gullberg Zetterstrand, som är hämtad ur hennes diktberättelse I utlandet som kom ut förra året. Hon debuterade 2008 med diktberättelsen Cal, också den utgiven av Modernista.
Ola Wihlke
BearBooks 