Ny antologi om hjärnforskningens frontlinjer

k10306

The Future of the Brain: Essays by the Worlds Leading Neuroscientists
Red. Gary Marcus och Jeremy Freeman
Princeton University Press

Det var länge sedan jag fick gåshud så många gånger av att läsa en fackbok. Antologin The Future of the Brain är magisk, vilket för övrigt dess ämne också är. Den mänskliga hjärnan väger något drygt kilo, volymen motsvarar bara någon liter och den ser inte särskilt imponerande ut. Men den är det mest komplexa vi känner till i universum, den är nästan som ett universum.

Skriver George Church i inledningen av essän ”Rosetta Brain” för att vi ska få en aning om hjärnans oerhörda komplexitet:

”As with many biological systems studied in the past, the more we look at the brain, the more we find complexity. To start, the neurons are packed densely in a 3D matrix with upwards of 100.000 neurons and 900.000.000 synaptic connections per cubic millimeter of brain tissue. Moreover, neurons come in hundreds (or perhaps thousands) of functionally distinct cell types with unique morphologies and molecular (epigenetic) identities.”

Den överväldigande komplexiteten och osäkerheten (”or perhaps thousands”) som präglar citatet löper som ett tema igenom hela boken. The Future of the Brain utgörs av 22 essäer skrivna av några av världens ledande hjärnforskare, som George Church, Christof Koch, Olaf Sporns och May-Britt och Edvard Moser. De två senare erhöll Nobelpriset i medicin 2014. Essäerna är organiserade i avdelningarna ”Mapping the brain”, ”Computation”, ”Simulating the brain”, ”Language” och ”Skeptics”.

Det är oerhört fascinerande att läsa om forskningens framsteg på områden som rör både hjärnans minsta beståndsdelar och helheten, men lika fascinerande är det nästan att läsa, ibland mellan raderna, om hjärnans makalösa förmåga att förbli outforskad och mystisk. De flesta essäerna både inleds och avslutas med påminnelser om hur kolossalt mycket som återstår att utforska. På alla nivåer och inom alla specialområden dessutom.

Hjärnforskningen verkar dessutom stå inför liknande utmaningar som fysiken, som vill försöka förena teorier från partikelfysiken och astrofysiken. Men hjärnforskningen verkar lida ett anmärkningsvärt underskott på teorier, inte minst förenande teorier – av boken framgår det dock att det är stor skillnad på hjärnforskningen i exempelvis Europa och USA. Den amerikanska är, föga förvånande, mer pragmatiskt orienterad. Hjärnforskningen måste även, hävdar vissa forskare, ta mer lärdom av och samarbeta med psykologer.

Essäerna är extremt intressanta, även då man bara förstår hälften för att de är så tekniska. Det är ingen direkt romantisk bild man får av hjärnforskningen, snarare beskrivs närmast industriella processer. Jag kan tyvärr inte motstå att citera det här nästan fulländat tråkiga partiet:

”We seek to greatly speed up the acquisition of relevant biological data by linking together multiple platforms, from surgery to electron-microscopic reconstruction and annotation of circuits, from behavioral suits to two-photon calcium imaging, into high throughput, standardized pipelines using quality control (QC), standard operating procedures (SOP), milestones, and other tools that are de rigeur in the biotechnology industry. Core to every one of our atlasing projects at the Allen Institute has been a clear definition of our target product and a methodical mapping of milestones and deliverables through a detailed project-planning and management process. We combine the appropriate multidisciplinary scientific and technical teams, including biologists, modelers, data analysts, and engineers, to industrialize processes and execute on delivering the product on time and within budget.”

Vissa essäer är alltså svåra för att de är så tekniska och stinna med svåra termer. Det förekommer också en hel del upprepningar, jag kommer aldrig glömma att hjärnan består av 100 miljarder neuroner, även om siffran 85 miljarder också förekommer. Vissa kanske skulle vilja lägga till ytterligare en svaghet – att ett så stort fokus ligger på hur svårutforskad hjärnan är. Jag tycker snarare att det är en av bokens styrkor. Att boken både berättar om spektakulära framsteg, som att man idag kan avfyra neuroner, och svårigheter gör den både mer trovärdig och intressant.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s