Citatet nedan ur ”Magnus William-Olsson om kritikens framtid” i Dagens Nyheter, 19 februari 2015, en artikel i vilken Magnus William-Olsson argumenterar mot Maria Schottenius (DN 9/2) som hoppas att kritiken ska gå en ljus framtid till mötes bara ”mediehusen” förstår att kulturjournalistik är en god affär. Hon talar mot bättre vetande, hävdar William-Olsson.
Han menar att man för att förstå den ”genomgripande förändring av offentlighetens förutsättningar som digitaliseringen givit oss” måste skifta perspektivet från informationsspridning till uppmärksamhet, som är den nya begränsade resursen:
”Jag skulle vilja påstå att vi på 10-talet redan är i färd med att prövande forma en uppmärksamhetsgrundad offentlighet och att politiken därför borde rikta in sig på att stödja redan etablerade men ännu svaga tendenser. De är förstås långt mer mångfaldiga än jag förmår överblicka, men de äger rum där det är enklast och mest fördelaktigt att odla dem just nu, så vitt jag kan se, främst på sociala medier.
Ett exempel är det jag skulle vilja benämna transkritik. Det vill säga de former av kritik som bygger på att man tar del av något som man, ofta kommenterat, länkar till och rekommenderar andra att uppmärksamma. Här finns en uppsjö av olika kritiska strategier, från kommentarsfältskommentarens flagellanta åsiktsrytteri över nykter argumentation till den mest förfinade införståddhet. Inom transkritiken odlas också parodin, imitationen, parafrasen och hyllningen, liksom även performativa och aktivistiska kritiska strategier.”
Ola Wihlke
BearBooks 