Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013
Text: Matsue Kato
Red. Nola Butler, Lynda Bunting och Emma Okubo
Blum & Poe, 2014
I höstas hölls den hittills största separatutställningen i Storbritannien med den japanske konstnären Yoshitomo Nara. Financial Times gjorde en kort intervju med honom, en intervju som berättade om hans skulpturer och målningar, men som avslutades med följande ord:
”But the real revelation comes with the 200 or so drawings amassed over 30 years (1984-2013). The entire room is a wonderful romp through Nara’s scrappy, spontaneous works on paper.”
Och det verkar som om Naras teckningar, som ser bedrägligt enkla ut, har en särskild plats i publikens hjärta. Motivet är ofta en flicka med ett stort, nästan bönformat huvud. Hon stirrar ofta storögt och uttråkat eller rentav fientligt mot betraktaren. Många av dem har något rebelliskt över sig. De röker eller trummar eller spelar gitarr. Man brukar peka på influenser från såväl punken som manga och anime. Jag tycker att de är besläktade med så väl Tove Janssons Lilla My som med Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.
© Yoshitomo Nara
Och förra våren ställdes just Naras teckningar ut på galleriet Blum & Poe i Los Angeles och i samband med utställningen gavs även en riktigt fin bok ut, Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013, som förutom drygt 200 sidor med teckningar innehåller en introducerande essä, ”Drawings as Signs of Emotions”, av kritikern Matsue Kato. Teckningarna har blivit något av Naras signum och det är anmärkningsvärt att de är så lätta att känna igen. Har man sett några stycken är det lätt att känna igen de andra.
Det ligger något i beskrivningen ovan, det är inte helt fel att tala om ”Naras scrappy, spontaneous works on paper.” Nara verkar teckna spontant på det han kommer över. Det kan vara ett kvitto eller, som teckningen på bokens omslag (ovan), en bit kartong. Men Matsue Kato visar i sin essä att teckningarna inte bör betraktas som något Nara gör vid sidan av målningarna och skulpturerna. Kato visar att de har, åtminstone i Naras ögon, jämbördig status med hans övriga produktion.
© Yoshitomo Nara
Enligt Kato bör man titta på teckningarnas funktion i installationer och på utställningar, om man vill förstå teckningarnas status i Naras senare produktion. Teckningarna visas som delar av en helhet eller så presenteras de, som under den brittiska utställningen, i ett särskilt rum:
”Each piece of paper is arranged on the wall or tabletop like a picture within a picture. At times, these drawings look like props on a stage set. Critics have pointed to the unfinished nature of the individual drawings and the artists tendency to treat them as fragments. They have also noted how the drawings are related to realms outside of art, such as literature, music, and popular culture, and showed how they can be read sequentially as part of a narrative. Naras approach to exhibiting drawings makes it possible to recognize these aggregate displays as independent artistic expressions.”
© Yoshitomo Nara
Förutom att visa vilken ställning och funktion teckningarna har i den övriga produktionen, vill Kato, beskriva hur Naras teckningar har utvecklats och, delvis, skriva om historien om hans influenser. Populärkulturella uttryck som punken, manga och anime nämns nästan rutinmässigt när influenserna till Naras teckningar avhandlas, men Kato fördjupar bilden betydligt i sin undersökning av Naras karakteristiska stil och hur han förmedlar känslor med den. Det rör inte minst de tecknade figurernas ansikten.
Kato pekar på tidigare influenser, som i sin tur kan ha påverkat populärkulturen. Han pekar på teoretiker från 1800-talet som utforskade hur olika former och kombinationer av former påverkar hur man uppfattar det känslomässiga uttrycket i ett ansikten, kunskap som naturligtvis kan vara värdefull för tecknare.
Oavsett om det finns direkta influenser eller inte, kanske rör det sig om ett slags släktskap, kanske är teorierna mer eller mindre universella, så är Katos undersökning oerhört intressant, med sitt fokus på just ansiktenas uttryckskraft: ”Few other artists have created such unforgettable faces.”
Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013 är en underbar bok, rikt illustrerad, som både skapar en god överblick och, tack vare essän, fördjupar förståelsen av Naras tekniker och influenser.
Ola Wihlke
BearBooks 