Fotobok: ”René Burri. Brasilia – Photographs 1958-1997”

9783858813077_Brasilia

René Burri
René Burri. Brasilia – Photographs 1958-1997
Red. & essä: Arthur Rüegg
Scheidegger & Spiess, 2011

Att grunda och bygga Brasiliens huvudstad Brasilia var ett favoritprojekt för president Kubitschek (1902-1976), som är känd för sitt löfte om femtio års framsteg på fem år. Den nya huvudstaden byggdes också i rekordfart, mitt ute i ödemarken, 100 mil från närmsta sandstrand.

Rioborna, cariocas, var mer eller mindre i chock när huvudstaden flyttades från Rio de Janeiro till detta funktionalistiska skrytbygge, med sin spektakulära stadsplan, signerad Lúcio Costa, och monumentala arkitektur, mest känd är den som Oscar Niemeyer ritade.

Brasilia, som invigdes planenligt 21 april 1960, måste räknas som ett av 1900-talets märkligaste monument, vars djärva arkitektur gör den sällsynt lämplig att fotografera.

Fantasion

För fem år sedan läste och recenserade jag en bok om Brasilia, Fantasiön – ett reportage om Brasiliens hjärta (Atlas) av Henrik Brandão Jönsson. Han hade bott i Rio de Janeiro i flera år innan han började intressera sig för landets märkliga huvudstad, som ibland avfärdas som ett udda utropstecken i arkitekturhistorien. Men jag minns fortfarande hur oerhört fascinerad jag blev av berättelsen om Brasilia – idén om en ny huvudstad inne i landet var inte ny och det formella beslutet att bygga en ny stad togs redan 1891. Jag minns också att man kunde avläsa Jönssons stigande fascination i den här suveräna essä- och reportageboken. Som emellertid saknar en sak – foton.

Desto fler foton finns det i den vackra, välkomponerade och mäktiga fotoboken René Burri. Brasilia – Photographs 1958-1997, som är en unik fotografisk dokumentation av Brasilia med foton tagna under sammanlagt 40 år.

För den äventyrlige schweiziske stjärnfotografen René Burri (1933–2014) blev Brasilia något av ett favoritprojekt. Burri, som blev medlem av Magnum Photos 1959 är kanske mer känd som fotoreporter, på plats när det hände saker, och porträttfotograf – han fotade personer som Che GuevaraPicasso och Le Corbusier – men hans foton från Brasilia är exceptionella, inte de standardfoton av landmärken man kan förvänta sig att hitta i en fotobok om Brasilias arkitektur.

Burri är extremt estetiskt medveten, men hans bilder från Brasilia visar att han inte bara ville ta vackra foton av spektakulära byggnader, när han kommer till Brasilia är stora delar av staden som en rörig byggarbetsplats. Med på hans foton finns personer ur lokalbefolkningen, som storögt ser på när den nya huvudstaden växer fram mitt i deras tidigare lugna hemtrakter, med på fotona finns många av de personer som sökte sig dit för att få jobb inom byggbranschen och flera av dem som ska bli nya permanenta invånare. Han fotar än så länge öde tomtmarker märkta med skyltar med olika länders namn: ”Italia”, ”Inglaterra”, ”Holanda”, ”Suecia”. Ett lite udda sätt att locka nybyggare.

Ett foto avbildar en jordbrukare som har stannat till och står med en spade och hacka över ena axeln. Burri har fotat honom bakifrån och framför honom breder en åker ut sig och ännu längre bort tornar nya byggnader upp sig – det ser ut som ett bostadsområde (supersquadra), som enligt Costas plan skulle koncentreras till särskilda delar av Brasilia. Tanken var ju att dela in stadens flygplansliknande form i olika sektorer baserade på funktion.

På andra foton syns Niemeyer, som utstrålar energi och entusiasm, och andra avbildar Kubitschek, både den verklige och ett gigantiskt huvud av en skulptur, som inte är särskilt likt. Boken är i själva verket oerhört mångsidig, den innehåller 104 färg- och 118 svartvita foton. De avbildar allt från de städer som byggdes åt de tillresta arbetare som byggde Brasilia till glassiga foton från stadens invigning och den fest som hölls senare på kvällen. En hel del foton är tagna från luften, en perspektiv som känns naturligt om man vill förstå stadens struktur.

René Burri. Brasilia är rent bildmässigt något utöver det vanliga – dels är Burri en briljant och mångsidig fotograf, dels blir bilderna desto mer intressanta sammantaget eftersom de är tagna under så lång tid. Och inte minst viktigt, essän av Arthur Rüegg, som berättar om René Burris fantastiska och spännande karriär, om var han har sina estetiska och fotografiska rötter och om vad som gör att han räknas till 1900-talets stora.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s