Encyclopedia of Flowers
Makoto AZUMA
Foto: Shunsuke SHIINOKI
Lars Müller Publishers, 2012
”Plants wither and decay. It is their essence and their drama.”
– Makoto Azuma
Föreställ dig ett mycket stort antal sällsynt praktfulla och exotiska växter och blommor i alla upptänkliga former och färger. Det är inte växter du kan räkna med att hitta i naturen – många av dem är sällsynta och udda hybrider – och förmodligen hittar du dem inte ens i en större blomsteraffär. De har namn som Hippeastrum × hybridum ‘Nymph’, Anthurium andreanum ‘Black Queen’, Cymbidium ‘Gâteau Chocolat’, Eustoma grandiflorum ‘Kikoushi’, Burrageara ‘Living Fire’, Zantedeschia aethiopica ‘Green Godess’, Chrysantemuum × morifolium ‘Ping Pong Golden’, Helianthus annuus ‘Monets Palette’ och ytterligare 2000 arter.
Sedan använder den japanske konstnären och floristen Makoto Azuma de här blommorna och växterna och skapar kreationer som han lägger ned hela sin själ i. Kreationerna och arrangemangen är nästan som organiska skulpturer. Samtidigt fotograferar kollegan Shunsuke Shiinoki, också han florist och specialist på det här, kreationerna i olika stadier sedan växterna skiljts från sina rötter. De fantastiska resultaten kan man se i Encyclopedia of Flowers och förlaget, Lars Müller Publishers, har inte sparat på någonting för att göra boken lika vacker som sitt innehåll. Den är sagolik och har också prisbelönats.
Makoto Azuma berättar i sitt intressanta och passionerade förord att människan redan i förhistorisk tid gav blommor som gåva. Han berättar om hur han som ganska ung började arbeta i en vanlig blomsteraffär och om det första överväldigande besöket på Tokyos största blomstermarknad, en av de största i världen med produkter från hela världen. Han berättar också om sin egen filosofi apropå blommor och växter, som verkar ha formats under intryck av en allt globalare marknad och ständigt nya trender som avlöser varandra.
Makoto Azuma och Shunsuke Shiinoki driver en blomsterhandel i Tokyo som beskrivs som ”haute-couture”, vilket innebär att man inte bara kan stolpa in och köpa en blomsterkvast, i butiken tar man bara emot beställningar. Delvis har det att göra med en omsorg om blommorna och naturen. I en vanlig blomsteraffär slänger man mängder med blommor när de blivit det minsta solkiga, Makoto Azuma använder bara exakt det material han behöver. Hela förordet präglas av en sympatisk vördnad för naturen och allt levande.
Min första association när jag började bläddra i Encyclopedia of Flowers löpte till Peter Greenaway och hans barocka estetik, perfekta scener och det ständigt återkommande förgängelsetemat. Ett längre citat ur förordet om hur Azuma och Shiinoki samarbetar, och något om deras gemensamma filosofi:
”[Shiinokis] work begins the moment a flower is cut from its root and gradually starts to decay. As it changes shape and its life begins to fade, the photographs capture a moment, containing it in stilled time. Every day I focus on emotion and sensation, literally extinguishing life as I cut flowers. Meanwhile, Shiinoki watches this process at my side. Just as I complete my work, he photographs it. As I continue a process of trial and error, hollowing out a life force, that is the moment of a life’s blossom in full glory, and that is the moment being captured. And yet, much like a man’s life cannot be summarized by one’s twenties and thirties, a full bloom encapsulates the totality of life, from birth to death. Life exists as a cluster.”
Titeln anspelar dels på encyklopedins etymologiska associationer till ett kretslopp, dels har den drag av uppslagsverk, den avslutas med en utstuderat detaljerad lista med växtnamn. Azuma skriver att det finns mängder med blommor och växter som inte har några namn – det gäller även dem på den kommersiella marknaden – men att han tycker att de förtjänar att få namn, eftersom de fyller våra liv med så mycket skönhet och mening.
Encyclopedia of Flowers är en förbluffande vacker bok och det är talande att den, trots att den bara innehåller drygt fyrahundra sidor, avbildar över 2000 blom- och växtarter. Jag tycker att den med sitt kombinerade överdåd och förgängelsetema i någon mån säger något om vår tid, förfallet som präglar åtminstone stora delar av västvärlden. Jag noterar också att kaktusar används ganska flitigt. Boken är ganska svårslagen som gåva – istället för de gamla vanliga rosorna eller tulpanerna?
Alla foton © Lars Müller Publishers
Ola Wihlke
BearBooks 