Margaret C. Sullivan
Jane Austen Cover to Cover:
200 Years of Classic Covers
Quirk Books
”I want to tell you I have got my own darling child from London.”
– Jane Austen om Pride and Prejudice i ett brev till systern Cassandra 1813
Jane Austen (1775-1817) – hennes mest hängivna anhängare brukar kallas Janeites – på svenska kan man väl tänka sig Janeiter – och det finns inte mycket som tyder på att de blir vare sig färre eller mindre hängivna. Jane Austen är en av historiens mest framgångsrika författare, hennes sex romaner har trycks i ständigt nya upplagor.
Men de flesta Janeiterna har inte bara läst samtliga Austens romaner några gånger, de har dessutom följt teveserier och sett filmer baserade på romanerna. På internet kan man hitta alla möjliga prylar på temat Jane Austen, som ett bevis på att hon inte är vilken författare som helst. Hon är ett fenomen. Tänk Knausgårds Min kamp 1-6 och att de bara fortsätter sälja i 200 år.
Jag har bara läst två av Austens romaner, Pride and Prejudice (1813) och Emma (1816), och kan inte göra anspråk på att vara en Janeit, men jag känner helt klart ett sug när jag läser Jane Austen Cover to Cover. Man skulle kunna tro att boken bara handlade om omslag, men den här fantastiska boken handlar om mycket mer än så. Sullivan behandlar omslagen som tidsspeglar och hon skriver en hel del om bokens och läsningens historia.
Texterna förändras ju inte, men omslagen skiftar utseende under deras 200 år långa historia – från de första utgåvorna tidstypiskt i tre band, över lyxigare utgåvor senare under 1800-talet, den berömda ”påfågelsutgåvan” 1894, till pulpiga utgåvor från 1950-talet och 1960-talet, de senare inspirerade av popkonst och ännu senare, grafiska romaner. Det är genuint underhållande.
Äventyret börjar redan 1797 när Jane Austens far, George Austen, skriver ett brev till en förläggare i London, Thomas Cadell. Janes far erbjuder Cadell ”a manuscript novel, comprising 3 vols.” och han hör sig för om kostnaden för att publicera boken, om författaren står för riskerna. Bokens titel var First Impressions men trots att George Austen antydde att han var villig att stå för alla omkostnader var Caldell inte intresserad. Boken fick sedermera en annan titel, Pride and Prejudice.
Sullivan berättar om de olika affärsmodeller som brukades i början av 1800-talet. Den modell Jane Austen använde var publicering på kommission, vilket innebar att förläggaren stod för hela produktionen och marknadsföringen och sedan tog ut 10 procent i kommission på vinsten. Modellen kunde löna sig, men kunde också vara riskfylld för författaren, han eller hon kunde bli skyldiga förläggaren pengar om boken inte sålde.
När George Austen gick bort 1805 fick Jane, hennes mor och systern Cassandra ekonomiska bekymmer. Det hela redde ut sig när den äldre brodern, Edward, ärvde en hel del pengar. Han köpte 1809 ett hus till sin mor och sina systrar, i byn Chawton i Hampshire. När situationen stabiliserades dammade Jane av de böcker hon hade skrivit tidigare. Den första av dem, som hon ursprungligen kallade Ellinor and Marianne, fick den nya allittererande titeln Sense and Sensibility.
Jane gav sin bror Henry i uppdrag att kontakta en förläggare i London som han kände, Thomas Egerton, som gick med på att ge ut romanen på kommission. Egerton anlitade Charles Roworth, tryckare i London, och beställde en första upplaga om 750 exemplar. Sense and Sensibility kom ut 1811 i en för tiden typisk utgåva om tre band.
Man skulle kunna tro att det som sedan följde var en enda lång framgångssaga, men riktigt så smidigt gick det inte:
”In 1817 Thomas Egerton remaindered Sense and Sensibility and the third edition of Emma in 1820, and a year later he did the same for the second edition of Mansfield Park as well as the only edidions of Persuasion and Northanger Abbey. And with that, only four years after her death, Jane Austen’s books were out of prin.”
Där hade det kunnat sluta, men som Sullivan skriver:
”But her work was not meant to slip into obscurity – other publishers would soon step up to supply renascent demand.”
Redan då hade Jane Austen sina fans och ett av dem, Sir Walter Scott, skrev i sin dagbok 1926 vad många tänkte:
”Read again, for the third time at least, Miss Austens finely written novel of ‘Pride and Prejudice.’ That young Lady had talent for describing the involvements and feelings and charachters of ordinary life, which is to me the most wonderful I ever met with… What a pity such a gifted creature died so early.”
Clarissa fick i alla fall uppleva hur systerns böcker blev mer och mer berömda. I ett brev daterat 1844 skriver hon liksom både häpet och stolt:
”Is it not remarkable that those Books should have risen so much in celebrity after so many years? I think it may be considered as a proof that they possess intrinsic merit.”
Jag tror inte att man behöver vara Janeit för att gilla Jane Austen Cover to Cover, men det är nog en fördel om man åtminstone har lite drag av boknörd. Margaret C. Sullivan skriver väldigt bra och underhållande och hon kan verkligen sin Austen. Hon skriver alltså inte bara om omslagen, man kan bläddra i boken och njuta av bildena, en estetisk bergochdalbana, men man kan också läsa boken från pärm till pärm, som en berättelse om Jane Austens erövring av världen.
Ola Wihlke
BearBooks 