Veckans dikt 37: ”Förhoppning” av Edith Södergran

 

Jag vill vara ogenerad –
därför struntar jag i ädla stilar,
ärmarna kavlar jag upp.
Diktens deg jäser…
O en sorg –
att ej kunna baka katedraler…
Formernas höghet –
trägna längtans mål.
Nutidens barn –
har din ande ej sitt rätta skal?
Innan jag dör
bakar jag en katedral.

 

Edith Södergran (1892-1923) är en av de riktigt stora, och folkkära, finlandssvenska poeterna. Hon måste betraktas som en modernistisk pionjär, inspirerad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism. Hon blir aldrig omodern, man är bara mer eller mindre mottaglig för hennes expansiva sensibilitet. ”Förhoppning” ingår i diktsamlingen Septemberlyran (1918).

9789174294279

Jag skrev själv en (ganska dålig) universitetsuppsats om hennes bildspråk och jag gissar att det har skrivits mer akademisk text om hennes diktning än om de allra flesta svenskspråkiga poeterna i hennes samtid. Hennes dikter finns tillgängliga på nätet men alla svenska hushåll borde vara försedda med en Södergran-antologi, exempelvis Samlade dikter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Veckans dikt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s