Nytt praktverk från Phaidon om japansk design

WA flat cover

WA: The Essence of Japanese Design
Rossella Menegazzo, Stefania Piotti och Kenya Hara
Phaidon

Det är helt okontroversiellt att säga att man tycker om japansk design, man förväntas snarast göra det om man är designintresserad. Men vad är det som kännetecknar japansk design? Den är minimalistisk, stilren och enkel, men så kan man ju exempelvis karakterisera skandinavisk design.

Boken WA: The Essence of Japanese Design undersöker i text och bild vad som är grunden eller essensen i japansk design. Ämnet förpliktigar onekligen och Phaidon har investerat allt sitt kunnande och engagemang för att göra boken värdig sitt ämne.

Det är en oerhört vacker bok, välgjord och elegant, med ett överdådigt bildmaterial, foton av 250 objekt, och väldigt välskrivna och, framför allt, kunniga och engagerade texter. Den första introducerande texten, ”Reinventing Tradition: From Craft to Design” av Rossella Menegazzo, italiensk konsthistoriker med Japan som specialitet, ger en historiskt grundad lägesbeskrivning av designens ställning och status i dagens Japan.

058 Kasei cooking set

För mig kommer det som en nyhet att det i Japan inte finns ett nationellt designmuseum, och Menegazzo citerar ett öppet brev skrivet av designern Issey Miyake, som publicerades i en stor tidning redan 2003 under rubriken ”Time to Create a Design Museum”. Artikeln pläderar även rent allmänt för att design måste tas på större allvar, som en viktig del inte bara av näringslivet, men också i människors vardag.

Känslan man får när man läser Menegazzos introducerande text är att man i Japan just nu har ökat medvetenheten om behovet av att ta design på större allvar. Det verkar som om medvetandet finns och det verkar som om det finns en allt större konsensus rörande vilken väg designen bör ta framöver. En mycket viktig del av denna medvetenhet är just att värna om essensen av japansk design, samtidigt som man tar hänsyn till samtidens krav på miljöhänsyn och att Japan ska fortsätta vara en global kraft vad gäller design.

Skriver Menegazzo apropå det typiskt japanska: ”Wa – the japanese character that refers not only to the concept of harmony and peace but to Japan itself and Japanese culture – has evolved into a term to describe the peculiar ‘Japaneseness’ which Western culture finds at the heart of Japanese beauty. In design wa refers subtly not only to the simple form and the natural material of an object but also to an internal approach to craftsmanship, art and life in general. Over time, wa has also become a prefix to denote something Japanese or in the Japanese style, such as washi (Japanese paper) or waka (Japanese poetry).”

259 Juice skin

I nästa text, ”The Origins of Japanese Design” av Kenya Hara, fördjupas frågan om vad som är det typiska i japansk design. Hara beskriver den japanska designens andliga rötter, ända tillbaka till 1400-talet. Han beskriver den enkelhet som vi förknippar med den europeiska modernismen, exempelvis Bauhaus och Gió Ponti, och visar att den skiljer sig från en liknande utveckling mot enkelhet, just i 1400-talets Japan.

Hara kopplar samman den modernistiska enkelheten med rationalitet. medan han kopplar samman den japanska enkelheten med det delvis zenbuddistiska begreppet ‘tomhet’. Han ger ett väldigt spännande exempel på skillnaden. Han ber läsaren jämföra en tysk Henckels-kniv och en japansk Yanagiba-kniv. Båda ser enkla ut i sitt utförande, men handen hittar omedelbart ett perfekt grepp kring skaftet på den tyska kniven. Den japanska kniven kan man däremot hålla på väldigt många sätt, en kock kan tillämpa alla sina tekniker med den. Detta är tomhet, skriver Hara.

277 Acrylic

Sedan följer det som de flesta kanske tycker är bokens huvuddel, det rika materialet med bilder på olika föremål. Det är indelat i avdelningar efter vilket material föremålen är gjorda i:

  • Trä, bambu och lack
  • Papper
  • Metall
  • Tyger och textilier
  • Keramik
  • Syntetiska och nya material

Varje avdelning inleds med en mycket initierad text av Stefania Piotti, som är särskilt inriktad på textil och kimonos. Hon går igenom föremålen ett efter ett och sätter in dem i ett sammanhang, designhistoriskt om det rör sig om äldre föremål. Den första bilden här ovan föreställer en servis i lackerat trä från 1700-talet, som tveklöst ser mycket japansk ut.

Den andra bilden föreställer juiceförpackningar (2004), singerade Naoto Fukasawa, som sorterar under avdelningen Syntetiska och nya material. Förpackningens yta imiterar olika fruktskal, i det här fallet kiwi, så att känseln också stimuleras när man dricker. Den tredje bilden sorterar under samma avdelning, det är vaser gjorda i akryl (1989) av Shiro Kuramata. Sakta men säkert inser man hur rik och mångskiftande den japanska designen är.

WA är, vilket förtjänar att upprepas, en sagolikt vacker och välgjord bok. Ringarna på omslaget är delvis upphöjda, de känns och ser ut som om någon i omgångar droppat lack på pappret. Om du gillar japansk design, eller bara design, bör du läsa WA.

Se fler bilder.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s