Tung tjock bok om fredens symboler och ikonografi

Signs for Peace
An Impossible Visual Encyclopedia
Design2Context, Ruedi Baur
och Vera Baur Kockot
Lars Müller Publishers, 2013

När jag läser inledningen till Signs for Peace nynnar jag mig igenom texten till Le chant de la paix (Fredssången) ur filmen Swing av Tony Gatlif. Sångens verser är skrivna på franska, jiddisch, arabiska och romani, vilket rätt väl illustrerar vad den schweiziske grafiska designern Ruedi Baur och sociologen Vera Baur Kockot önskar åstadkomma med denna ”omöjliga visuella encyklopedi”.

Boken syftar till att samla bilder, symboler och foton, som uttrycker och gestaltar viljan till fred, från jordens alla hörn och att utan politisk, kulturell eller estetisk rangordning kategorisera dem. Man har brutit ned innehållet alfabetiskt i 105 kategorier och uppslagsverket, som är en volym på knappt 600 sidor, finns även tillgängligt online, där det växer allteftersom fler bilder och kategorier läggs till.

Bilderna är indelade i mödosamt framarbetade kategorier. Från Activism, Afghanistan och Apartheid via Angel, Art, Balkan, Bomb, Burma, Carnation Revolution, Candle och Esperanto till Iraq, Kiss, Mines, No War, Weapon, YinYang och Zimbabwe. En spretig kategorisering som inte enbart signalerar fred, men med rubriker som alla innehåller starka bilder där freden, eller kanske snarare icke-kriget, spelar huvudrollen.

Activism

Att samla alla bilder av fred är naturligtvis omöjligt, inte minst eftersom nya konflikter hela tiden uppstår, och för att en fredssymbol ska vara meningsfull måste den knytas till en kontext. Fredens ikonografi ser olika ut i olika delar av världen. Redan medan jag skrivit dessa rader har en ström av nya bilder med fredstema skapats och spridits över vår av konflikter härjade jord. Vilka bilder som når en mottagare, vilka som omedelbart glöms bort och vilka som stannar kvar i ett kollektivt medvetande beror säkert både på slumpen och bildens slagkraft, men kanske än mer på vem som för tillfället sätter agendan.

Projektet med encyklopedin startade egentligen i en fråga som författarna fick från den unge grafiske konstnären Chris Steurer. Han ville ha hjälp att skapa en ”corporate identity” för begreppet fred, så kallad branding. Författarna vägrade ta sig an projektet, som de menade bara skulle utgöra en fortsättning på en likriktning och en ”västifiering” av symboler och bildspråk. Det har enligt författarna redan skett under så lång tid att det inte behövs någon branding för fred, snarare en utvidgning av begreppet. Istället fick författarna upp ögonen för hur fred visualiseras idag.

De blev själva förskräckta över den konformism de möttes av vid ett enkelt bildsök av fredssymboler på Google. De fann oräkneliga varianter av det välkända tecknet för fred och kärlek, regnbågar och sida upp och sida ned med duvor med olivkvistar. De anade att de stött på en vit fläck på kartan. För inte kunde väl alla världens kulturers bildflora innehålla samma symboler för fred som skapats av västvärlden under 1900-talet? Författarna påbörjade ett arbete som skulle ge både överraskande och helt väntade resultat, och som ledde fram till att de skapade detta omfattande uppslagsverk.

Bildsök av fredssymboler – en orgie i regnbågar och fredsduvor

Den globala lite klichéartade samlingen fredssymboler var ändå i fokus när författarna åkte runt jorden och pratade om symboler och bilder av fred. När de genomförde workshops i olika städer fick de initialt samma resultat, oavsett om de var i Barcelona eller Beirut. När de skrapade på ytan och deltagarna började bidra med sina egna upplevelser dök till slut bilder och berättelser upp som var specifika för ett land, en konflikthärd eller en kultur. Där hittade författarna drabbande, hoppfulla, starka bilder som inte nödvändigtvis gestaltade fred men som kunde vara verktyg för fred.

Vissa av dessa bilder kom direkt från aktuella krigshärdar, andra var mer påminnelser om tidigare fasor som inte får upprepas. Till sist kom alla de horribla bilder fram som finns inom de människor som drabbats av krig och katastrofer, bilder och berättelser som inte självklart kommer fram bara för att någon ber om dem. Författarna beskriver hur de under en av sina workshops först efter flera dagars arbete börjat få deltagarna att dela med sig av bilder och berättelser som de burit inom sig för sig själva.

Angel

Att samla bilder av fred innebär också att samla på bilder av krig och konflikter, vilket författarna upplevt problemen med. Projektet blev tidigt nekat bidrag och stöd från ett antal internationella organisationer eftersom det inte fanns någon intention att utesluta bilder som kunde provocera och förolämpa någon av medlemsstaterna. De inbjöds dock senare att medverka i en utställning i Paris för att visa sin redan stora samling bilder. Mer än 50% av bilderna refuserades. Ämnet upprör och engagerar, helt klart.

Apartheid

Fascinerade fick de sedan ta del av människors berättelser om fredsmyter och fredssymbolik i respektive kultur. De flesta har något slags förhållande till fredsmärket, men mindre känd är exempelvis den kinesiska fredssymbolen quilin – en enhörningsliknande varelse som bara dyker upp när det råder harmoni och fred. Att skönhetssalongen är en slags fredssymbol i Centralamerika – en plats där du kan vila upp dig i sällskap av andra – och att nattklubben har en motsvarade betydelse i Beirut, är säkert också mindre känt.

Bomb

Det här uppslagsverket handlar i första hand om fred, men det gör också nedslag i stort sett i hela vår historia. Ju mer jag läser och tittar inser jag att det måste ha varit omtumlande att först försöka hitta bilderna, kategorisera dem och sedan behöva hitta på ytterligare kategorier för att täcka upp alla eventuella övriga sidor av samma mynt, exempelvis inom den religiösa världen, alla världsdelar, alla viktiga krigshärdar etcetera. Det är verkligen ett jättelikt projekt.

Kiss

Att läsa den här boken ger mig nästan lite panik. Jag ser framför mig kaoset när alla dessa bilder skulle kategoriseras, och känner respekt för författarnas tålamod. Samtidigt är Signs for Peace genuint intressant, så fullspäckad som den är med fakta om konflikter, fredsaktivism och mänskliga relationer.

Jag kan rentav tänka mig Signs for Peace och den växande digitala bildbanken som en del i historieundervisningen världen över. Dess berättelser om krig och fred är värdefulla diskussionsunderlag, de väcker mängder med tankar och idéer, som skulle kunna ha stor betydelse för framtida generationer.

För att bildbanken ska fortsätta att växa upprepar jag gärna författarnas uppmaning till läsarna, som de citerar ur Marie-José Mondzains essä ”Can Images Kill?” Kort och koncist: ”Make Images!”

Malin Lindgren

Malin Lindgren är uppvuxen i Färila, arbetar som visuell kommunikatör och har en magisterexamen i Keramik- och Glasformgivning från Konstfack.