Fotobok om den indiska staden Chandigarh

9783858817624_ChandigarhRedux_def

Chandigarh Redux
Le Corbusier, Pierre Jeanneret, Jane B. Drew, E. Maxwell Fry
Foto: Werner Feiersinger
Essä: Andreas Vass
Scheidegger & Spiess

Staden Chandigarh ligger i norra Indien vid foten av Himalaya. När Indien delades 1947 klövs provinsen Punjab i två delar och provinshuvudstaden Lahore hamnade i Pakistan. Indiens nya ledarskap, och i synnerhet premiärminister Pandit Jawaharlal Nehru och de som hade ansvar för planeringen, P.N. Thapar och P.L. Varma, föreställde sig en helt ny stad bygg från scratch.

Den indiska ledningen valde en handfull amerikanska och europeiska arkitekter och stadsplanerare, varav de mest kända är Le Corbusier, Pierre Jeanneret, Jane B. Drew och Maxwell Fry. Nehrus vision var en stad som bröt med traditionerna, både de koloniala och i viss mån de indiska, en stad som skulle kunna utgöra början på något helt nytt.

Det låg helt i linje med Le Corbusiers tankar, han såg skapandet av Chandigarh som en möjlighet att äntligen kunna omsätta sina idéer i ett banbrytande och grandiost projekt. Idag har stadens modernistiska arkitektur ikonstatus, en stor del av arkitekturen anses vara enastående.

Chandigarh redux_p027

Town hall, 1961. Pierre Jeanneret, Sector 17
© 2015 Werner Feiersinger and Scheidegger & Spiess

I den klassiska fotoboken Chandigarh 1956 skildrade Ernst Scheidegger, schweizisk fotograf och filmare, hur staden byggdes på 50-talet. Det var till en betydande del en indisk bragd, av bland andra indiska ingenjörer, tjänstemän, daglönare, byggnadsarbetare och handelsmän.

9783858812223_Chandigarh-1956

Med fotoboken Chandigarh Redux skrivs ytterligare ett kapitel i den modernistiska stadens historia. Boken samlar 300 foton tagna av den österrikiske konstnären och fotografen Werner Feiersinger. Först får man intrycket att fotot är ganska inriktat på dokumentation, men Feiersinger utnyttjar sina färdigheter som skulptör och fångar väldigt väl det skulpturala i stadens arkitektur.

Bilderna i pressmaterialet är ganska få och föreställer inte alltid de mest spektakulära byggnaderna, men om du är intresserad av modernistisk arkitektur i allmänhet och Le Corbusier i synnerhet, då kommer du med stor sannolikhet uppskatta Chandigarh Redux. Scheidegger & Spies gör alltid vackra och välgjorda böcker.

Chandigarh redux_p085

Chandigarh Architecture Museum, 1964, completed in 1997. Le Corbusier, S. D. Sharma, Sector 10
© 2015 Werner Feiersinger and Scheidegger & Spiess

Chandigarh redux_p213

Student Centre, Panjab University, 1970. B. P. Mathur, Sector 14
© 2015 Werner Feiersinger and Scheidegger & Spiess

Chandigarh planerades för några hundratusen invånare men hyser i dag en miljon, trots det ger den ett väldigt prydligt och välordnat intryck. Den är planerad efter ett rutmönster och är indelad i sektorer, och man ser inget av det sprawl som är så karakteristiskt för Mumbai och New Delhi. Byggnadernas fasader ser genomgående ganska slitna ut, men det är inget anmärkningsvärt, klimatet i Punjab är extremt tufft. Det som däremot gör mig lite förvånad är att staden ser så småskalig ut, vissa bilder skulle kunna vara hämtade från radhusområden i södra Europa.

Chandigarh redux_p274

Private housing. © 2015 Werner Feiersinger and Scheidegger & Spiess

Chandigarh redux_p151

Tower of Shadows, 1957, completed in 1985. Le Corbusier, Sector 1
© 2015 Werner Feiersinger and Scheidegger & Spiess

Lite förvånad blir jag även över att det så få människor på bilderna, men det kanske är avsiktligt? Eller så finns förklaringen i bokens essä, den extremt svåra och intressanta texten ”Chandigarh 2013”, av den österrikiske arkitekten Andreas Vass. Textens inledning är lika överrumplande som hans första möte med staden. Han berättar om hur han åker taxi och försöker hitta arkitektoniskt intressanta Sektor 17. De åker vilse men sedan sammanfattar Vass mötet med staden så här:

”Entering Chandigarh is a paradoxical experience, a mix of spatially overwhelming reality and Indian city in the potential mode. What interests us is that the matrix of this city – held together by ideologies, prejudices and interpretations on an expanse of eighty sqare kilometers – is materialized in housing types, open spaces and streets, in concrete structures of various purpose, plasticity, spatiality, haptics, usage, with different expression, rythm, scale, state of preservation or detorioration, and that it is used, overlapped, changed, conserved, and built upon.”

Vass essä är väldigt öppen, han slår ogärna fast sanningar och avslutar ibland ett stycke med en hel rad frågor. Han reflekterar kring Chandigarhs historia, stadens arkitektoniska kvaliteter och dess framtid. Han framhåller många positiva saker med Le Corbusiers verk, men en av de saker han tycker är mindre lyckat är den låga befolkningstätheten. Det är i alla fall så jag uppfattar hans text, och den låga befolkningstätheten kopplar han samman med att olika delar av staden tilldelats olika funktioner samt att staden är planerad för bilism.

Fattigdomen och olika exkluderande mekanismer är ett problem, en stor tragedi, men Chandigarh rankas som en av de allra bästa städerna i Indien när man tittar på exempelvis Human Development Index, inkomstklyftor, föroreningar och läskunnighet. I vilken utsträckning det finnas ett samband med stadsplaneringen är naturligtvis svårt att avgöra.

Chandigarh redux_p257

Kiran Cinema, 1956. E. Maxwell Fry, Sector 22
© 2015 Werner Feiersinger and Scheidegger & Spiess

Chandigarh redux_p096

Chandigarh Architecture Museum, 1964, completed in 1997. Le Corbusier, S. D. Sharma, Sector 10
© 2015 Werner Feiersinger and Scheidegger & Spiess

Le Corbusier och hans kollegor ritade inte bara stadsplanen och de olika byggnaderna, de designade även möbler och olika detaljer, som dörrhandtag. En några år gammal artikel i The Guardian – Le Corbusier’s Indian masterpiece Chandigarh is stripped for parts” – berättar om hur olika föremål når den svarta marknaden.  Det är lite underligt att inte UNESCO har med staden på sin lista över världsarv.

The Beautiful City kallas den och att döma av Chandigarh Reduxen fantastisk bok, borde den kunna locka en hel del turister. Läget långt upp i norra Indien är kanske inte idealiskt, men Chandigarh är unik och här har Le Corbusier gjort större avtryck än någon annan stans i världen. Han har ritat många av de främsta byggnaderna, som Sekretariatet, Parlamentet och Högsta domstolen. Staden hyser också den största av alla Le Corbusiers skulpturer i form av en öppen hand.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s