Ny självbiografisk bok av Etgar Keret

seven good years

Etgar Keret
The Seven Good Years: A Memoir
Övers. Sondra Silverston, Miriam Shlesinger,
Jessica Cohen, Anthony Berris
Granta

Israelen Etgar Keret är en av den samtida litteraturens mest underhållande novellister. Hans korta och mer eller mindre absurdistiska och surrealistiska noveller är som trolleritrick. Man kan aldrig förutsäga vad som kommer hända, men man kan vara säker på att Keret hissar upp någonting märkvärdigt ur sin hatt.

Novellen ”Crazy Glue” är ett bra exempel. Den handlar om en man som bedrar sin fru, han tillbringar väldigt mycket tid på ”kontoret”. En dag när han kommer hem lägger han märke till att hustrun köpt ett superstarkt lim. Han tänker inte mer på det, men nästa gång han kommer hem får han inte upp kylskåpet. Fastlimmat. Han kan inte lyfta telefonluren. Fastlimmad.

Och så plötsligt får mannen se sin fru, hon har limmat fast sig i taket och hänger och dinglar uppochned. Och det Keret gör sedan är väldigt typiskt för honom, mannen blir inte arg, istället låter Keret honom upptäcka eller kanske snarare återupptäcka hur vacker och åtråvärd hustrun är.

The Seven Good Years är Etgar Kerets första bok som inte är skönlitteratur. Den består av drygt trettio självbiografiska skisser, en ganska vild blandning mellan högt och lågt, mellan humor och allvar. Titels sju år syftar på de sju åren mellan sonens födelse och faderns död. Fadern, som överlevde förintelsen, gick bort i cancer.

Den första texten, ”Suddenly, the Same Thing”, handlar om när Kerets son föddes. Det är på ett sjukhus som just har utsatts för en terrorattack med missiler. En journalist får syn på Keret och vill intervjua honom. De börjar småprata och journalisten undrar varför de inte valde ett sjukhus i Kerets hemstad, Tel Aviv:

”We wanted a natural birth. Their department here—”

”Natural?” he interrupts, sniggering. ”Whats natural with a midget with av cable hanging from his belly button popping out of your wifes vagina.”

Boken är full med den här sortens lite smågrova skämt, grundtonen är humoristisk, men i de bästa texterna sänker Keret garden en aning, och skriver väldigt, väldigt gripande om kärleken till sin fru, till sin son och till sin far. Det låter till och med kärleksfullt och ömsint när han skriver att sonen påminner om Chucky i skräckfilmen Childs Play. Trots att humorn dominerar blir jag vid flera tillfällen nästan rörd till tårar. Boken är dedicerad till Kerets mor.

Flera av texterna handlar om Kerets många utlandsresor, han är ju översatt till mängder av språk, även svenska, och jag tänker mig att många av dem är skrivna just på långflygningar på väg till städer där han ska göra promotion. Han skriver en del om den antisemitism han blivit utsatt för, och om den antisemitism som han bara trott att han blivit utsatt för.

Jag tycker inte att The Seven Good Years är lika tajt som novellsamlingarna, men det behöver den ju inte vara. Det är aldrig tråkigt att läsa Keret, han har en fantastisk blick för det absurda i tillvaron. Han är en stor humorist och, på sitt anspråkslösa vis, en stor humanist. Han är insiktsfull och kommer nog aldrig sluta ställa frågor om hur vi bör leva tillsammans.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s