Tankarna jag får om nätterna
och sen måste bära hela dagarna
– det är
DAGDRÖMMAR!
jag trodde förut att alla människor
var samma
på nåt sätt
jag vet inte hur jag ska förklara
när jag var yngre
skulle man nog kunna sagt om mig
att jag inte passade in
det är en vanlig mening om en ung tjej:
“hon passar inte in nånstans”
man hör den överallt t.ex. på baksidan av ungdomsromaner
men jag har aldrig kopplat samman den med mig
jag har aldrig
riktigt
förstått
Ha ha!
det är roligt
jag har levt i min egna lilla drömvärld i hela mitt liv
Jag berättar om människor jag förlorat och som jag fortfarande älskar, eller har jag nu börjat sluta älska dem? Det är natt. Du säger: blev du ledsen nu? Jag skulle aldrig ha frågat om det
ett tag var himlen så oerhört rosa och i en sekund var jag så hög. Nu vet jag vad jag gjorde om hösten. Jag skrev. Det var bra
Jag låtsas att vi är i Portugal nu. Inte ens när vi blivit höga vågar jag kyssa dig. Och varför ska man göra det. Och du berättar: Först är vi inne. Och vi hör havet genom ett öppet fönster. Det låter som när man håller en snäcka mot örat, eller öppnar en sockerdricka. Sen går vi ut, och känner lukten av det. Sånt som man inte gör, i en film. Vi går ner mot det. Vi doppar fötterna i det, det är kallt. I slutet förstår alla nånting, i en film. Du berättar om nån som du har älskat men jag blir inte svartsjuk på det. Du säger: Jag älskade henne nog verkligen
men det var också lätt att sluta älska henne. När man väl lyckas slita sig från henne så glömmer man henne, som med en hund eller katt.
Du säger: Nej, jag älskar henne nog inte idag.
Vi hör havet genom ett öppet fönster, som när en obekväm stämning pågår i rummet intill. Någon som bara pratar och pratar, säger saker som inte landar rätt. Så landar vågorna på stranden. Kroppar som böjs på olika onaturliga sätt för att skydda sig från det pinsamma. Om man har otur så kondenserar alla känslor och kroppens organ får nytt underhudsfett i skammen
Jag går ner i det svarta
varför är mina tankar sådana?
jag sitter vid stranden
sommaren kommer alltid tillbaka
det är så hemskt
jag försöker att inte tolka
så känslig
jag försöker att inte tolka
att lägga in värderingar att göra saken större:
solen är evigheten, kärleken är skrattet
jag försöker att “bara vara”.
Fattiga handlar sånt som de tror att rika köper,
t.ex. en kudde som det står KÄRLEK på
jag var en gång en sån fattiglapp,
som köper en ljusstake som kostar 39:-.
Jag kollar igenom hela min tidslinje en natt när jag är full
mitt självförtroende är på topp så jag passar på, slipper få ångest då
jag undrar om jag hade tyckt om mig själv om jag mötte mig själv
finns det inte en bok som heter så
“eller nåt liknande”
det är kul med citationstecken men man får inte bli för ironisk
då kanske vissa inte fattar
särskilt på internet
smileys är bra men även dom kan missbrukas “i ironins namn”
jag gillar ironi
vem var det nu igen som uppfann smileyn
det minns jag inte
men det var på 80-talet
jag gillar 80-talet
Anna Axfors
© Anna Axfors
Ett varmt tack till Anna Axfors för att vi fick publicera den här dikten, en version av en dikt i hennes helt aktuella chapbook Veckan innan. Den recenserades nyligen av Bernur tillsammans med chapbooks av andra författare utgivna av AVF Press: Elis Burrau, Tom W-O Silkeberg, Hanna Rajs Lundström samt Ingvild Lothe.
Anna Axfors är även aktuell i debatten som handlar om skillnaderna mellan dansk och svensk poesi, mer specifikt att den unga danska poesin är mer vital än den svenska. Anna har argumenterat för att de svenska förlagen borde släppa fram fler unga poeter. Läs mer här och här. Besök även Annas hemsida, där finns bland annat en lång vindlande text om ett jag som reflekterar över skrivandet och poetrollen.
Ola Wihlke
