Vinnaren av Man Booker Prize 2015?
Den långa listan till Man Booker Prize 2015 har offentliggjort. Första gången priset delades ut var 1969, i år är det andra gången priset är öppet för tävlande från alla länder, förutsatt att deras böcker är skrivna på engelska och utgivna i Storbritannien. Lite krångligt kan man tycka, exempelvis om man jämför med det gamla hederliga Nobelpriset.
Tidigare var priset bara öppet för författare från Storbritannien och Samväldet, Irland och Zimbabwe. Många britter var skarpt kritiska till de nya reglerna, somliga fruktade en amerikansk invasion. Riktigt så blev det inte, förra året vann lämpligt nog vare sig en amerikan eller en britt, utan australiensaren Richard Flanagan, men visst har brittiska författare fått hård konkurrens. Kanske är deras invändning rimlig? Om vi öppnar upp för amerikaner, borde inte britter då få tävla om amerikanska priser?
Listan brukar kallas Man Booker Dozen, men av någon anledning är det tretton tävlande. Det här är hela långa listan:
Bill Clegg (USA) – Did You Ever Have a Family (Jonathan Cape)
Anne Enright (Ireland) – The Green Road (Jonathan Cape)
Marlon James (Jamaica) – A Brief History of Seven Killings (Oneworld Publications)
Laila Lalami (USA) – The Moor’s Account (Periscope, Garnet Publishing)
Tom McCarthy (UK) – Satin Island (Jonathan Cape)
Chigozie Obioma (Nigeria) – The Fishermen (ONE, Pushkin Press)
Andrew O’Hagan (UK) – The Illuminations (Faber & Faber)
Marilynne Robinson (USA) – Lila (Virago)
Anuradha Roy (Indien) – Sleeping on Jupiter (MacLehose Press, Quercus)
Sunjeev Sahota (UK) – The Year of the Runaways (Picador)
Anna Smaill (Nya Zeeland) – The Chimes (Sceptre)
Anne Tyler (USA) – A Spool of Blue Thread (Chatto & Windus)
Hanya Yanagihara (USA) – A Little Life (Picador)
Det första man noterar är kanske att det hittills står 4-3 till USA mot UK. Om en amerikan dessutom vinner, och det är inte alls omöjligt, då får de brittiska kritikerna till regeländringarna onekligen vatten på sin kvarn.
På Jonathan Cape har man anledning att dricka något mousserande, förlaget har tre böcker med på långa listan.
Salman Rushdie har blurbat två av böckerna. Det är ju en smaksak, men det tycker jag att man kan se som ett varningstecken lika gärna som en kvalitetsstämpel.
Det är också en smaksak, men jag tycker att ungefär hälften av omslagen är lite småtrista, särskilt när man vet hur de amerikanska varianterna ser ut, exempelvis omslaget till Satin Island av Peter Mendelsund. Det finns flera bra men tre omslag jag tycker står ut lite extra från bakgrunden och de övriga är omslagen till Did You Ever Have a Family, A Little Life och A Brief History of Seven Killings. I det sista fallet är det smart att man gör en koppling till musik, inte bara för att boken handlar om det, men för att Jamaica i mångas medvetande nästan är synonymt med musik.
Eftersom BearBooks till ganska stor del är inriktad på amerikansk litteratur, är vi ju mer eller mindre tvungna att hålla på någon amerikan. Marilynne Robinson är naturligtvis en tungviktare i det här sammanhanget, hennes roman fick lysande recensioner i USA förra året och hennes Lila var med på var och varannan årsbästalista.
Men samtidigt har jag läst så oerhört mycket positivt om A Little Life av Hanya Yanagihara. Det vore också roligt om Anne Enright vann med The Green Road, den har också fått lysande recensioner och hon måste också betraktas som en riktig lågoddsare. Förra året vann som sagt en australiensare – var det för att gjuta olja på vågorna när många britter fruktade en amerikansk invasion? Förhoppningsvis står juryn över sånt, men i ett jämnt läge är det kanske lättare att välja en irländare än en amerikan?
Vi går all in på A Little Life av Hanya Yanagihara och A Brief History of Seven Killings av Marlon James. En lågoddsare och en riktig högoddsare. Här nedan samlar vi lite material om våra två favoriter.
Amerikanskt omslag.
A Little Life är Hanya Yanagiharas andra roman och den beskrivs av många som hennes definitiva genombrott, att hon med den etablerat sig som en betydande amerikansk berättare. Den handlar om fyra vänner, de är precis nyutexaminerade från samma universitet i New England, i ett samtida New York. Den börjar som en ganska konventionell skildring av strävsamma unga människor i New York – jobb, fester, skvaller, relationer – men efterhand blir den allt mörkare:
”But the clearest sign that ‘A Little Life’ will not be what we expect is the gradual focus of the text on Jude’s mysterious and traumatic past. As the pages turn, the ensemble recedes and Jude comes to the fore. And with Jude at its center, ‘A Little Life’ becomes a surprisingly subversive novel – one that uses the middle-class trappings of naturalistic fiction to deliver an unsettling meditation on sexual abuse, suffering, and the difficulties of recovery. And having upset our expectations once, Yanagihara does it again, by refusing us the consolations we have come to expect from stories that take such a dark turn.”
Citerat ur ”The Subversive Brilliance of ‘A Little Life'” av Jon Michaud i New Yorker.
Intervju med Hanya Yanagihara i Electric Literature.
Amerikanskt omslag.
A Brief History of Seven Killings av Marlon James bygger på en sann historia, ett försök att döda Bob Marley, men den beskrivs som en episk berättelse om Jamaica:
”It’s like a Tarantino remake of ‘The Harder They Come’ but with a soundtrack by Bob Marley and a script by Oliver Stone and William Faulkner, with maybe a little creative boost from some primo ganja. It’s epic in every sense of that word: sweeping, mythic, over-the-top, colossal and dizzyingly complex. It’s also raw, dense, violent, scalding, darkly comic, exhilarating and exhausting — a testament to Mr. James’s vaulting ambition and prodigious talent.”
Citerat ur ”Jamaica via a Sea of Voices” av Michiko Kakutani i New York Times.
NPR: Radiointervju med Marlon James.
Nu är det bara att vänta på den korta listan, besked om vilka som finns med på den kommer 15 september och vem som får anledning att skratta hela vägen till banken – prissumman är £50.000 – meddelas 13 oktober.
Ola Wihlke