Recension: ”Las Vegas Studio. Images from the Archives of Robert Venturi and Denise Scott Brown”

9783858817648_LasVegasStudio_EN_Paperback_def

Las Vegas Studio: Images from the Archives
of Robert Venturi and Denise Scott Brown
Red. Hilar Stadler och Martino Stierli
Scheidegger & Spiess

1968 åkte arkitekterna Robert Venturi, Denise Scott Brown och Steven Izenour tillsammans med en grupp studenter från Yale till Las Vegas. De åkte dit för att så förutsättningslöst som möjligt studera staden, inte minst för att det var en stad som man i stor utsträckning upplever från bilen. Foto och film användes målmedvetet i forskningsarbetet och materialet användes sedan i den banbrytande studien Learning from Las Vegas (1972). Det brukar nämnas som en mycket tidig och viktig del av den postmoderna traditionen inom arkitektur och urbana studier.

 

Riviera Hotel and Casino, Las Vegas, 1968
© Venturi, Scott Brown & Associates, Philadelphia

2008 öppnade arkitekterna Venturi och Scott Brown sina arkiv och gjorde materialet från 1968 tillgängligt för schweiziska Museum im Bellpark. Det kom att ligga till grund för utställningen ”Las Vegas Studio” med Hilar Stadler och Martino Stierli som curators. Utställningen uppmärksammade ett viktigt arbete, men den utgjorde också startpunkten för ett förnyat intresse för postmodernismen. Utställningen blev en succé och turnerade i Europa, USA och Australien. Boken som gavs ut i samband med utställningen är sedan länge slutsåld, men nu ger Museum im Bellpark ut en väldigt fin häftat version av Studio Las Vegas i samarbete med Scheidegger & Spiess.

 

Gulf-station, Las Vegas, 1971
© Venturi, Scott Brown & Associates, Philadelphia

Bildmaterialet är fantastiskt, fotona som är tagna efter mörkrets inbrott är spektakulära, men fotona har mycket medvetet tagits i en konstlös eller okonstlad stil (”deadpan”). Utöver bildmaterialet finns det tre texter som, på lite olika vis, sätter in den här studien i sitt sammanhang. Den inledande och längsta texten, av Martino Stierli, tycker jag väldigt mycket om. Las Vegas var och är emblematisk för amerikansk populärkultur och Stierli lyfter fram en text som definitivt tog Las Vegas och populärkulturens parti, en artikel av Tom Wolfe som publicerades 1964 under titeln ”Las Vegas (What?) Las Vegas (Can’t hear you! Too noisy) Las Vegas!!!!”

Wolfe såg på Las Vegas, och annat som klassades som populärkultur och till och med ”dålig” kultur, som ett uttryck för en autentisk amerikansk folkkultur. Skriver Stierli: ”According to Wolfe, cultural development was not, or was no longer, taking place in the form of a top-down process in which the aesthetic preferences of the privileged classes were imitated by other classes, but instead as a bottom-up movement. As described by Wolfe, it was the socially peripheral and marginal that was aesthetically and culturally relevant.”

Freemont Street, neonskyltar, Las Vegas, 1968
© Venturi, Scott Brown & Associates, Philadelphia

Den här nästan omvända värdeskalan både influerade och tilltalade Venturi och Scott Brown, den låg i linje med deras egna intressen och syften. Tanken var att bedriva forskning om en stad som vuxit fram ”underifrån” och undersöka hur den fungerade. De ville inte föreskriva hur en stad borde fungera, som många dåtida arkitekter, vars arkitektur ibland tangerade den sociala ingenjörskonsten, Venturi och Scott Brown ville bara ta reda på hur den fungerade. Stierli nämner också popkonst som ett fenomen i linje med de här tankarna och idéerna.

Freemont Street, Las Vegas, 1968
© Venturi, Scott Brown & Associates, Philadelphia

I slutet av Studio Las Vegas finns även en väldigt svår men bra text, ”Tableaux”, av konsthistorikern Stanislaus von Moos samt ett samtal mellan konstnären Peter Fischli, arkitekten Rem Koolhaas och curatorn Hans Ulrich Obrist. Vid ett tillfälle glider samtalet in på arkitektur som är betydligt mer känd via medierna än genom faktiska upplevelser. Och Stierli skriver i sin text om att många fokuserat på och fascinerats av Las Vegas ljus, bland andra den brittiske arkitekturhistorikern Reyner Banham, vars tankar nästan tangerar tanken på en virtuell stad.

Enligt Banham visade Las Vegas enbart nattetid sitt rätta jag, men för Venturi och Scott  Brown var fokuset annorlunda. De var också fascinerade av den fantastiska ljusarkitekturen som ger the Strip och Freemont Street en så spektakulär inramning nattetid, men deras fokus låg på hur man upplever staden som bilburen. De både fotade och filmade med kameror monterade på motorhuven på en bil. Enligt dem var det bilismen, bilistens perspektiv, som hade format estetiken i  Las Vegas, dess symboliska dimension och alla billboards.

Four Queens Casino, Las Vegas, 1968
© Venturi, Scott Brown & Associates, Philadelphia

Stierli skriver om ett stort intresse i Amerika redan på 50-talet för den bilorienterade staden. Ämnet var stort inom konsten i allmänhet och fotografiet i synnerhet. Ett exempel är ett foto som Dennis Hopper tog från en bil i rörelse av en Standard bensinstation. Det vardagliga och det banala rymdes i verk av fotografer som Robert Adams, Frank Gohlke och Stephen Shore.  De och andra kallades sedermera ”New Topographics”, efter en utställning med samma namn 1979.

Venturi och Scott  Brown influerades även av konstnären Edward Ruscha, baserad i Los Angeles. Redan titlarna på hans fotoböcker gör att man anar att de kan ha utövat inflytande, som Twenty-Six Gasoline Stations (1963), Every Building on the Sunset Strip (1966) och Thirty-Four Parking Lots in Los Angeles (1967).

Parkering på the Strip, Los Angeles, 1968
© Venturi, Scott Brown & Associates, Philadelphia

Studio Las Vegas är en häftad men elegant volym med drygt 180 sidor, till övervägande delen foton, men även tre intressanta texter. Fotona är naturligtvis huvudnumret i den här boken, foton och film utgjorde stommen studien, både som illustration och argument. Fotona har en distinkt 60-talskänsla och Las Vegas ser närmast idyllisk ut.

Bilderna har något romantiskt över sig, i flera bemärkelser av ordet, och jag undrar om det inte delvis beror på att Robert Venturi och Denise Scott Brown var relativt nygifta. De gifte sig 1967, ett år innan de gav sig ut på sin forsknings- eller studieresa, som resulterade i klassikern Learning from Las Vegas (1972).

The Strip sedd från öknen, Denise Scott Brown i förgrunden, 1966 Foto: Robert Venturi
© Venturi, Scott Brown & Associates, Philadelphia

Robert Venturi och Denise Scott Brown såg sig själva i första hand som läsare och uttolkare av redan befintliga kulturella och urbana förhållanden. De förkastade helt ett annat och då mer inflytelserikt och mer utopiskt arkitektideal. Skriver Stierli i slutet av sin introducerande text:

”Venturi and Scott Browns approach was revolutionary precisely in its renunciation of the rhetoric of revolution in favor of focusing architectural thought and action on the here and now. They captured this visually in their photographic and filmic research on the Strip. Working with the image of the city, and working on the image of the city, became one of their central concerns. It is this insistence on the city as it actually is that is the lasting legacy of Learning from Las Vegas.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s