Det spricker upp och mulnar på. Detta är en regnbåge.
Någon har slangat bensin från vår bil, kört in en skruvmejsel
och vridit om, plastlocket ligger uppfläkt i gruset. Någon har
gjort en rivstart vid vattenpölen. Klimatlarm och varning
för larmet. Vi lever i etapper, blundar och bär in kassarna med
varor. Mjölk, ägg, knäckebröd. Digitalbox och sallad i kruka.
Vi har råd, vi är inte fattiga. Igår stängde jag av teven mitt i
sändningen, jag hörde trumpeter ljuda från taken. Varning
för varningen. Vi bär in kassarna med varor, fyller våra
rum. Scartkabel, glödlampor, fryspåsar och folie. Det händer
att vi hoppas, slocknar, viskar, ler. John Alvar ligger i bilbarn-
stolen innanför dörren och andas. Dörrmatta, trägalgar, ma-
skindisktabletter. Jag har råd, jag sover inte. John Alvar till-
hör världen, han andas bakom pappersprassel och trumpeter.
Det spricker upp över tallarna och taken. Nu ser jag Martinas
ögon. Nu ser jag John Alvars mun. Jag håller baksidan av min
hand framför hans ansikte, öppningen. Luften passerar flagor-
na i överläppen. Som darr. Det kommer pustar från världen
tillbaka ut i världen.
Pär Hansson
© Pär Hansson
Ett stort tack till Pär Hansson för att vi fick publicera den här dikten, hämtad ur samlingen Vi plockar bär i civilisationen (Norstedts, 2012), som är hans femte. Den består av dikter, prosatexter och anteckningar, beskrivs av förlaget som ”en poetisk rapport från mitt i livet och en sorgebok med en rad geografiska, sociala och mentala platser: staden, familjen, depressionen och vändningen, naturreservatet och dödsrummet.”
Ola Wihlke
BearBooks 