Novellantologi: ”The Book of Tokyo”

The Book of Tokyo
Red. Michael Emmerich, Jim Hinks
och Masashi Matsue
Comma Press

Tokyo är en stad, men också något mer, Tokyo är en plats laddad med ovanligt mycket mystik. De flesta av oss har säkert läst färre böcker och sett färre filmer som utspelar sig i Tokyo än i New York, London eller Berlin. Det är möjligt att det bidrar till att Tokyo fungerar så väl som projektionsyta för våra fantasier.

Det lilla men offensiva förlaget Comma Press i Manchester kan verkligen noveller, man har exempelvis gett ut de sinsemellan ganska olika storheterna David Constantine, Mirja Unge och Sverigeaktuelle Hassan Blasim (recension). Förlaget grundades 2003 med en utgivning av små antologier med noveller som utspelar sig i fyra olika nordengelska städer: Leeds, Manchester, Liverpool och Newcastle.

Den fantastiska antologin The Book of Tokyo bygger på samma koncept, den består av 10 noveller som utspelar sig i Tokyo skrivna av författare som Hitomi KaneharaNao-Cola Yamazaki, Banana Yoshimoto och Hiromi Kawakami. De flesta författarna är relativt unga, men flertalet av dem har vunnit åtskilliga priser.

När jag började läsa tänkte jag googla på alla platser, för att få en aning om hur miljöerna i novellerna ser ut. Det blev mer jobbigt än underhållande, så jag gjorde som jag brukar istället, Jag koncentrerade mig på stämningarna och atmosfärerna istället, och jag kan genast säga att jag älskade den här antologin, vars noveller håller en både hög och jämn nivå. De har valts med omsorg och de är mycket väl översatta.

Berättelserna sträcker sig från lågmälda och psykologiskt träffsäkra skildringar av förhållanden, mellan par, vänner eller familjemedlemmar, till noveller som är en smula noir eller rentav skräck. Boken börjar med ”Model T Frankenstein” av Hideo Furukawa. Den något överraskande inledningen: ”You see a goat. You did not expect there to be a goat, so you are surprised. But what you see before you is is not just one goat – there are several goats.”

Snart får vi veta att vi befinner oss på en ö strax utanför Tokyo, novellen handlar på sätt och vis om staden och dess gränser, verkliga och imaginära. Den handlar om gränserna mellan natur och kultur och har ett filosofiskt drag. Bitvis är prosan helt avskalad och okonstlad. När en färja anländer till ön går någon ombord som kommer att orsaka en enorm förödelse när han gått i land i Tokyos hamn.

Den andra novellen, ”Picnic” av Kaori Ekuni, är också otäck, men på ett helt annat plan. Berättaren är en ung man som är ute på picknick i en park med sin relativt nyblivna hustru. Till en början är allt helt vardagligt på gränsen till det idylliska. Men mannen verkar tycka att hustruns vurm för att ha picknick är suspekt, och så plötsligt, ungefär i mitten av berättelsen, öppnar det sig som en avgrund mellan dem: ”It was about then that I began to think that this woman, Kyoko, was kind of like a witch.”

Ganska många av novellerna handlar om mindre drastiska men plågsamma avstånd som har uppstått mellan människor. De flesta handlar om att hantera, förstå eller överbrygga de här känslomässiga avstånden. Det är naturligtvis en kulturell stereotyp att just Tokyobor skulle känna sig särskilt alienerade och ensamma, men det är ett tema som löper genom boken.

Berättelserna är psykologiskt intressanta och skarpsinniga och de präglas av en slags ömhet och omsorg. De är rörande och avväpnande. Jag tycker också att många av novellerna, både novellerna i sig och karaktärerna, är påtagligt filosofiska. Jag menar inte att det förekommer en massa namedropping, det enda jag kan komma på är att en karaktär lånar ut en bok av Roland Barthes till en turist, men det hör till berättelsen. Det jag menar är att stilen ofta är filosofisk och att karaktärerna ofta tillåts fundera, reflektera och analysera.

Tokyo finns med i alla noveller men ofta tvingas man lista ut att det är där den utspelar sig. Skriver Michael Emmerich i förordet: ”Tokyo remains the centre of publishing and home to the majority of Japan’s writers. But there has been a fairly pronounced tendency, at least in one prominent strand of contemporary Japanese literature, to turn away from an engagement with the particularities of Tokyo’s urban landscape – to retreat altogether, indeed, from the realities of place.”

Det finns många exempel på motsatsen, som i den underbara novellen ”The Hut on the Roof” av Hiromi Kawakami. Den utspelar sig i en närförort 20 minuters tunnelbanefärd från centrum och kretsar kring kvarterets fiskbutik. Det är en riktigt charmig och humoristisk berättelse. Jag tror att man lätt skulle kunna basera en film på den och göra något i stil med Smoke (1995) som handlar om en tobaksaffär i Brooklyn, dess innehavare och kunder.

Jag tycker att The Book of Tokyo är sensationellt underhållande, och det finns fler titlar i samma serie: The Book of Rio, The Book of Gaza, The Book of Istanbul, The Book of Liverpool och The Book of Leeds.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s