Recension: ”The Hotel Years” av Joseph Roth

Image of The Hotel Years

Joseph Roth
The Hotel Years: Wanderings in Europe Between the Wars
Övers. Michael Hoffman
Granta

Flyktingströmmar, politisk polarisering och ekonomisk instabilitet, det Europa Joseph Roth (1894-1939) skildrar i The Hotel Years påminner om dagens Europa, men det uppvisar naturligtvis också många skillnader. Roths samlade verk består, ganska exakt, av femtio procent skönlitteratur – Radetskymarschen är hans mest kända roman – och femtio procent journalistik.

The Hotel Years samlar korta briljanta journalistiska texter, skissartade ögonblicksbilder med skönlitterära kvaliteter, som Roth skrev under sina omfattande resor i Europa under 20- och 30-talet. Han hade judiska rötter och föddes i Galicien i dåvarande Österrike-Ungern, en stadsbildning har delvis sympatiserar med, eftersom den höll samman så många olika etniciteter.

Roth sympatiserade också, åtminstone delvis, med socialismen men hans hållning kanske bäst beskrivs som kontinentaleuropeisk humanism. På sätt och vis präglas texterna i boken av den här dubbelheten, å ena sidan snabba förändringar, å andra sidan ett omhuldande av traditioner.

Roth betraktade sig själv som en tidsskildrare och hans texter har ett klarsynt och melankoliskt drag. Europa är på väg in i en osäker framtid och med facit i hand är det bitvis hjärtskärande läsning. När Hitler grep makten tvingades Roth lämna Tyskland och han dog utfattig och sjuk av alkoholism i Paris. Enligt vännen och välgöraren Stefan Zweig var Roths drickande mot slutet liktydigt med självmord.

Roth skrev texterna för olika tyskspråkiga tidningar i Europa och de rapporterar bland annat från Tyskland, Österrike, Sovjet och Albanien. I en av bokens tidiga texter skriver han om flyktingar i en tysk hamn som ska med ett fartyg med destination Amerika. Ett exempel på hans observations- och formuleringsförmåga är beskrivningen av en polisman som patrullerar hamnen: ”This policeman is a splendid instance of a half-terrestial, half-marine authority. His round cheeks are of a red that seems to glow from within, as if he had a lit candle in his mouth like a paper lantern at a summer fete.” Beskrivningen kunde vara hämtad ur en roman.

Jag tycker allra bäst om avsnittet som samlar texter om hotell, en institution som skildras med ömsinthet och med stor respekt för dem som arbetar där. Det är inte fel att associera till Stefan Zweig eller Budapest Hotel. Jag är en hotellmedborgare, en hotellpatriot, skriver han i ”Arrival in the Hotel”. Skriver han i ”Leaving the Hotel”: ”I have been here for long enough. If I stayed longer I would be unwworthy of the great blessing of being a stranger. […] I want to feel welcome here, but not at home. I want to be able to come and go.” Han skriver om ett hotell, ej namngivet, att han älskar det som om det vore hans fädernesland.

The Hotel Years är ett riktig fynd, som ges ut samtidigt i USA och Storbritannien och har fått mycket fina recensioner. Översättningen av Michael Hoffman, som översatt drygt 10 böcker av Roth, är sensationellt bra. Läs en av texterna: ”The Hotel”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s