Recension: ”Telefonsamtal” av Roberto Bolaño

noveller_1__telefonsamtal-bolano_roberto-30390733-frntl

Roberto Bolaño
Telefonsamtal
Övers. Lena E. Heyman
Bokförlaget Tranan

När den chilenske författaren Roberto Bolaño dog i Spanien 2003, levern slutade efter lång tids sjukdom fungera, var han bara 50 år gammal. Under de 10 föregående åren hade han varit oerhört produktiv, han tänkte på sina efterlevande, och hade publicerat hela 13 böcker och hos hans spanska förläggare låg hans tredje novellsamling.

Man brukar säga att Bolaño själv i främsta rummet såg sig som poet, hans stora hjälte och förebild var antipoeten Nicanor Parra, men det var med romanerna han erövrade världen. Två av hans största romaner är De vilda detektiverna (Tranan) och det som kanske måste räknas som det stora mästerverket, den vidunderliga 2666 (Bonniers), men översatta till svenska finns många fler.

Tranan har satsat både tidigt och hårt på Bolaño, och nu fortsätter de sin satsning med att ge ut Bolaños fyra novellsamlingar. Först ut är Telefonsamtal som kom ut på spanska 1997. Det som slår en när man läser Telefonsamtal är framförallt två saker. För det första att hela Bolaños författarskap håller en så ovanligt hög och jämn nivå. För det andra att hans författarskap håller samman så sällsynt väl, det är som ett expanderande universum som graviterar mot ett hotande mörker.

Om man har läst en eller ett par romaner kommer man att känna igen sig i Telefonsamtal. Samlingen är också en perfekt ingång till författarskapet. Teman och motiv går igen. Novellerna handlar ofta om författare och deras kollegor eller rivaler, om kompromisslösa poeter och i flera av dem dyker författarens alter ego, Arturo Belano, upp som karaktär eller berättare.

En av novellerna handlar om en ung Arturo i Mexiko City som skolkar och fördriver dagarna med att gå på bio och köpa och knycka böcker. Man kan nog se Arturo Belano som en något fiktionaliserad och romantiserad version av Roberto Bolaño. Man måste nog säga att han var en ovanligt självmedveten författare. Många av berättelserna är också utpräglat nostalgiska, men utan att vara sentimentala.

Bolaños författarskap är som gjort för studier i intertextualitet. Han hävdade både en och två gånger att han betraktade sitt författarskap som en helhet, inte bara vad gäller motiv och teman, men även stilistiskt och som en större sammanhängande berättelse. Framförallt känner man igen stämningarna, novellerna har genomgående en ganska mörk ton – jag tycker i och för sig att Bolaño är underskattad som humorist – och ett hot om eller plötsligt utbrott av våld är inte ovanligt. Ibland är novellerna som utdrag ur en persons biografi. Ibland har de drag av detektivhistoria eller mysterium, som emellertid sällan får någon lösning.

Jag tycker att novellerna i Telefonsamtal, med ett eller två undantag, är helt magiska. Både Roberto Bolaño och Arturo Belano och de andra karaktärerna tar litteraturen på sällsynt stort allvar, och i de flesta novellerna är det som om någonting verkligen står på spel, ibland är det på liv och död. Det smittar av sig på och laddar läsningen.

Bolaño har sagt att han önskade att han hade blivit mordutredare, om han inte hade blivit författare, en mordutredare som utan rädsla ensam kunde besöka brottsplatsen. Det märks att han har läst en hel del spänningslitteratur, förmodligen uppskattade han den ibland mer än mycket så kallad seriös litteratur, men släktskapen med författare som Borges, Carver och Tjechov är tydliga.

Och novellerna i Telefonsamtal är osedvanligt spännande, utan att de för den skulle innehåller de spänningsskapande element man kunde förvänta sig. Bolaño skapar extraordinärt täta stämningar, som gör att det är sällsynt svårt att sluta läsa honom. Det bidrar den mycket fina översättningen av Lena E. Heyman till. Det är ett äventyr att läsa Bolaño också i det lilla formatet. Hans omtalade mörker balanseras av hans övertygelse, uttalad eller outtalad, att litteraturen handlar lika mycket om etik som om estetik. En novellist, har han hävdat, måste vara modig.

RB_noveller_stand_alla_pres

Tranan satsar nu alltså stort på Bolaños novellsamlingar – först ut Telefonsamtal, en av höjdpunkterna i höstens bokutgivning, sedan följer hans tre andra novellsamlingar. Den minimalistiska och kongeniala formgivningen och typografin har Håkan Liljemärker skapat. Läs mer om Bolaños andra böcker på Tranans hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s