Best of British
Gareth Jones, Kristian Morén & Daniel Taube
Natur & Kultur
2007 öppnade Taylors & Jones butik på Hantverkargatan i Stockholm. Därmed var de först i Sverige med tillverkning av brittiska färskkorvar. Tillsammans har trion Gareth Jones, David Taylor och Kerim Akkoc byggt upp en mindre korvimperium – deras produkter finns idag att köpa över stora delar av landet. Och för två år sedan kom de ut med en suverän och smått unik korvbok:
Den fullständiga titeln är Taylors & Jones Korvbok – stoppa och laga korv med smaker från hela världen. Just det där sista, att smakerna kommer från hela världen, anknyter till grundarnas brittiska arv. Storbritannien har alltid, inte minst när imperiet var som mest vidsträckt, varit en stor importör av matkultur och mottagligt för kulinariska influenser. Trots det förknippas sällan de brittiska köken med stora matupplevelser.
Foto: Jakob Fridholm
Det vill Gareth Jones, Kristian Morén och Daniel Taube ändra på. De två senare är kockar på Taylors & Jones. Tillsammans har trion skrivit Best of British, en stilig, entusiasmerande och användbar guide till den brittiska maten – från fish & chips och Shepherds pie till Lancashire hotpot och Welsh cawl. Boken är en hyllning till det klassiska brittiska köket.
I den inledande texten slår Gareth Jones hål på myten att brittisk mat skulle vara ensidig, att brittisk husmanskost skulle bestå enbart eller ens till större delen av fish and chips och mosiga ärtor. Jones gör ett svep över historien i vilken han beskriver hur de brittiska öarna alltid varit öppna för influenser utifrån. Det gällde allt från te och portvin till oliver och ost från Medelhavet, som var vanligare 1650 än 1950.
Det brittiska köket hittar sin moderna identitet
Under andra världskriget ströps naturligtvis handeln, och det rådde tidvis stor brist på råvaror, men vid krigsslutet återupptogs handeln och utbudet av råvaror blev sakta men säkert rikare. Ännu senare under 1900-talet sker stora och viktiga förändringar. En av dem var när Marco Pierre White öppnade sin franska restaurang Harvey’s i London 1987. Den dyra franska maten passade tidsandan:
”Nouvelle cuisine spirade och fick med Harvey’s sin kanske största stund. Det var här den unge Gordon Ramsay blev pennaliserad till den pennalist han senare gjorde sig känd som. Men det var också här den brittiska maten, smått ironiskt, fick en ny egen identitet. Maten blev inte fransk, den blev modern och brittisk.”
Med teve-kockarna, inte minst Keith Floyd, som vurmade för det traditionella. började den nya matlagningen även ta sig in i de vanliga brittiska hemmen. 1997 flyttar den mer stillsamme kocken Hugh Fearnley-Whittingstall ut till River Cottage i Dorset och gör på egen hand en mindre revolution i teve. Året därpå startar Gordon Ramsay sin första restaurang.
Ytterligare ett år senare går Marco Pierre White i pension, han lämnar frivilligt tillbaka sina tre Michelinstjärnor och träder tillbaka och lämnar plats åt den nya generationens kockar.. Om River Cottage hade en smal men hängiven publik, så skulle ett fenomen få matintresset att explodera: ”Ridande på en italiensk trendmoppe körde Jamie Oliver rakt ut genom tv-rutan och in i folks vardagsrum.”
På så vis, genom att gräva där man stod, istället för att ängsligt spana efter utländska trender, upplevde den brittiska matkulturen en fenomenal storhetstid: ”Det brittiska köket hade hittat något – en identitet.”
Inspirerande hyllning till det klassiska brittiska köket
Och det är just det som gör Best of British till en kokbok utöver det vanliga, att den har en tydlig identitet. Boken är inte bara en samling med bra recept och snygga foton, man får verkligen intrycket att de tre författarna velat förmedla det allra bästa av det klassiska brittiska köket. Boken är genuint inspirerande.
Bokens första avsnitt heter essentials och den längsta texten ägnas Worcestershiresåsen, lika viktig i det brittiska köket som sojan i det kinesiska eller rödvinet i det franska. Sedan följer avsnitten beverages, savouries, pies, fish & seafood, roasts & stews, pickles, preserves & sauces och, slutligen, puddings, crumble & a tart. Ja, det sista avsnittet omfattar även något av det mest brittiska man kan tänka sig, eftermiddagste.
Ytterligare en sak som talar för Best of British är att den är otippat humoristisk, både texterna och bilderna bidrar till det. Recepten är inspirerande och enkla att följa, men de inleds ibland av en text om rättens historia. Om haggis, Skottlands nationalrätt, berättas bland annat att man vid högtidliga tillfällen ofta läser Robert Burns dikt Address to a Haggis samtidigt som man skär upp den i portioner. Om det skulle bli haggis över, kan man pröva haggis hurling. Världsrekordet, som innehas av Lorne Coltart, är på häpnadsväckande 66 meter.
Ola Wihlke
BearBooks 