Steven Gill
Hackney Kisses
Archive of Modern Conflict, 2014
Den brittiske fotografen Steven Gill, född 1971, trodde att han hade gjort ett riktigt kap på eBay. Han köpte 9000 negativ som påstods vara bilder från East End i London på 50-talet, klassiska arbetarklasskvarter. Han hade hoppats att bilderna skulle vittna om East Ends myllrande folkliv under den här tiden. Hackney är ett av hans specialintressen. Det han hittade när han packade upp bilderna var istället tusentals bröllopsfoton.
Det var naturligtvis en besvikelse. Men Gill kom på en briljant idé – varför inte välja ut ett antal foton av bröllopskyssar och göra en bok? Resultatet, Hackney Kisses, är en lika udda som underbar bok, vackert tyginbunden, med 67 svartvita foton av kyssande brudpar. Archive of Modern Conflict gör sagolika böcker, riktiga samlarobjekt, och den här titeln passar perfekt i deras egensinniga utgivning.
Alla foton var tagna av en och samma fotograf, men eftersom de bytt ägare flera gånger förblir han eller hon okänd. Gill skriver i sin korta text att det enda vi vet om honom eller henne är att han eller hon använde en bra kamera i mellanformat och blixt, vilket resulterat i en fantastisk detaljrikedom i tyger och textur och de överdådiga bakverken. Gill tror att fotona är tagna mellan 1956 och 1959. Att många brudpar är lite äldre, det tror han hänger samman med att många gifte om sig vid den här tiden, eftersom många miste sin första make eller maka i kriget.
Gill berättar också att det under vissa bröllop hade tagits foton motsvarande tre eller fyra filmer, medan det under andra bara hade tagits sex sju foton. Han tror att det speglar bröllopsparens och deras föräldrars ekonomiska situation; en påminnelse om hur annorlunda situationen är idag, med det digitala fotografiets oändliga möjligheter. Samtidigt har naturligtvis ett fotos värde i någon bemärkelse devalverats radikalt.
När Gill gick igenom sin enorma samling med bröllopsfoton noterade han att fotona av just bröllopskyssarna stod ut från de övriga. Det är som om fotografen plötsligt anstränger sig extra mycket, kompositionen blir mer genomtänkt och man kan ana att fotografen lade ner själ och hjärta i just de här fotona: ”I felt that you could almost feel the photographer holding his breath as he or she firmly planted there feet on the ground.”
Hackney Kisses är en studie i bröllopskyssar, samlade får fotona drag av antropologisk studie. De förmedlar också en massa glädje, men också något kravfyllt – just i det här ögonblicket förväntas man vara lyckligare än man någonsin varit tidigare. Bröllopskyssen är väl, vid sidan av själva vigselakten, bröllopets dramatiska höjdpunkt?
Det är otippat spännande och intressant att titta på 67 foton av bröllop i en följd. Man upptäcker en massa likheter och skillnader. En fantastisk tårta verkar mer eller mindre obligatorisk. Men kläder, poser och inte minst kyssteknik, om man kan kalla det det, varierar. Vissa kyssar sitter som en smäck, andra ser lite valhänta och fumliga ut. Några grimaserar lite grand. En kvinna kysser med öppna ögon, en man håller nonchalant en cigarett i handen när han kysser sin fru. I vissa fall ser det rentav lite ut som om den ena parten inte riktigt är med på noterna.
Hackney Kisses är, som sagt, en mycket vacker bok, men fotona i mellanformat ser avgjort bättre ut på det mjuka, matta och nästan crèmefärgade pappret än digitalt. Boken är en utmärkt present, men kanske inte som bröllopsgåva? Jag har bläddrat i den 6-7 gånger och jag tycker hela tiden att jag hittar något nytt, även om det kanske bara är små detaljer, en gest eller en blick. Det är en charmig och romantisk bok, humoristisk och vagt melankolisk.
Ola Wihlke
BearBooks 