Recension: ”Nocilla Dream” av Agustín Fernández Mallo

ssan5wi2pzvortiy0hvq

Agustín Fernández Mallo
Nocilla Dream
Övers. Thomas Bunstead
Fitzcarraldo Editions

En arvtagare till Roberto Bolaño. En av årets tio bästa romaner 2006 enligt El País. Agustín Fernández Mallo, född 1967 i La Coruña, slog värden med häpnad med sin egensinniga roman Nocilla Dream, som är första delen i en trilogi som fullbordades 2009. Den utlöste en litterär trend, efterföljare som kallas Nocilla-generationen. Det här är en beskrivning av gravitationscentrumet i Nocilla Dream:

”Indeed, technically its name is U.S. Route 50. It’s in Nevada, and it’s the loneliest highway in North America. Passing through semi-mountainous desert, it links Carson City and the town of Ely. A highway in which, it ought to be stressed, there is precisely nothing. Nothing. A 260-mile stretch with a brothel at either end. In conceptual terms, only one thing on the entire route vaguely calls to mind the existence of humanity: hundreds of pairs of shoes have been hung from the only popular that grows there, the only one that found water.”

Trädet är både en av romanens bärande symboler och som en organiserande princip. Berättelsen förgrenar sig ut från detta centrum i Nevada, som nästan framstår som en icke-plats. I Las Vegas möter vi en argentinsk man som skapar ett märkligt monument till Jorge Luis Borges ära. Till Salt Lake City åker en mexikansk lastbilschaufför, som hittar en död emigrant bland säckarna med bönor i lastutrymmet. I Danmark möter vi en man som arbetar på en kakfabrik och på fritiden gör konstverk av tuggummi. Och i Singapore gör sig Kenny, som är eftersökt av myndigheterna, hemmastadd på den internationella flygplatsen.

Nocilla Dream är en svårläst bok, den är ett exempel på ett postpoetiskt försök att flytta fram romanformens gränser, en hybridroman. Den är komponerad av 113 texter, somliga bara några rader långa, och vissa av dem är berättande, medan andra är mer lyriska. Romanen är också ett medvetet försök att korsbefrukta konst och vetenskap – många av texterna är ordagranna citat ur böcker och artiklar om vetenskap och teknik, särskilt datateknik. Andra texter refererar till eller handlar om film, konst, kollage och arkitektur. Det är en bitvis mycket dunkel bok, men det är ett dunkel som är produktivt.

Nocilla Dream blir dessutom lättare att läsa ju längre man kommer i den; den blir allt mer fängslande. Karaktärer, teman och symboler dyker upp, försvinner ur sikte och dyker upp igen. Det uppstår märkliga, otäcka eller vackra korrespondenser och korskopplingar. Att läsa den här boken påminner lite om att surfa på nätet, att hoppa mellan olika texter som är förbundna med varandra, men ibland på ett nästan slumpartat vis. Någon intrig kan man knappast tala om, men som i många stora böcker är stämningarna viktiga. Jag har hittills inte läst någon som nämnt Agustín Fernández Mallos humoristiska kvaliteter, men Nocilla Dream är bitvis riktigt humoristisk, även om humorn är ganska skruvad.

Jag tror att Mallo vill undersöka det skenbart motsägelsefulla förhållandet att vi människor är mer sammanlänkade med varandra än någonsin tidigare i historien, men inte alls känner en samhörighet och gemenskap med andra människor som står i proportion till detta faktum. Karaktärerna i Nocilla Dream är udda solitärer och enstöringar. Ett återkommande ämne är så kallade mikronationer, spontana sammanslutningar av människor som försöker hitta ett småskaligare alternativ till nationalstaten. En av dessa mikronationer ryms i ett gigantiskt bergrum under marken i Nevada. Den är på sätt och vis mer levande än sträckan av Route 50 mellan Carson City och Ely.

dthvu9kghv2monvvqkca

Fitzcarraldo Editions, det engelska förlaget som ger ut Nocilla Dream, grundades så sent som 2014. Men det har på kort tid byggt upp en helt makalös samling titlar med engelskspråkig och översatt litteratur, innovativ litterär fiktion och långessäer. Bland titlarna finns Zone av fransmannen Mathias Enard, hans mastodontroman som fått ett fantastiskt mottagande, även omtalad för att den består av en enda lång mening. En annan spännande titel är den prisade novellsamlingen Pond av engelskan Claire-Louise Bennett. Ytterligare en annan mycket spännande titel är Eula Biss essäbok On Immunity, som handlar om myterna och metaforerna som omger våra föreställningar om vaccin, smitta och immunitet.

Fitzcarraldo Editions har dessutom redan lyckats pricka in en nobelpristagare – i vår ger de ut en titel av Svetlana Aleksijevitj. Alla böcker ges ut i en stilig och robust originalpocket, de skönlitterära böckerna med blå omslag med vit text, essäböckerna med vita omslag med blå text. Fitzcarraldo Editions fingertoppskänsla imponerar, förutsättningarna finns att etablera sig som ett klassiskt kvalitetsförlag.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s