Christian Menn: Brücken / Bridges
Scheidegger & Spiess
”Die Ornamentik sollte sich auf ein Minimum beschränken.”
– Christian Menn
Schweiz är ett sagolikt vackert land och ett framstående turistland. Att turismen är en så stor näring är en av förklaringarna till att man satsat på att bygga så sällsynt vackra broar, broar som passar väl in i det ofta storslagna och dramatiska landskapet.
I en ny massiv tvåspråkig monografi, Christian Menn: Brücken / Bridges, presenteras Christian Menn, Schweiz främsta samtida byggingenjör med broar som specialitet, för första gången i helfigur. Menn, född 1927 och med rötterna i Graubünden, har en fantastisk karriär bakom sig, en av de senare broarna han varit med om att skapa är den spektakulära Leonard P. Zakim Bunker Hill Memorial Bridge i Boston.
Boken kanske främst kommer att hitta läsare bland ingenjörer och arkitekter, men riktar sig också till en bredare läsande allmänhet. Huvudnumret är naturligtvis bilderna, 150 färgfoton och 125 svartvita foton och skisser, men textmaterialet är också väldigt spännande och underhållande.
Letziwald Bridge over the Avers Rhine at Avers, 1959
Photo © Ralph Feiner
I det korta förordet berättar Menn om brobyggandets historia, från antiken fram till nutid. Det handlar en hel del om material och tekniker, men man behöver alltså inte vara vare sig ingenjör eller arkitekt för att uppskatta den här boken. Menn skriver en hel del om sin syn på estetiken. Det här är en central passage:
”Switzerland’s first major prestressed concrete bridge was the 287 m long Weiland Bridge over the Thur at Andelfingen, designed by Hans Eichenberger and completed in 1958. The official opening of the bridge was commemorated by a book describing all aspects of design and construction. In his contribution to this volume, the architect attached to the project, Heinrich Peter, wrote, ‘The form selected for the Eiland Bridge makes only a minimal intrusion into the charming landscape of the Thur valley.’ With this comment, bridges were for the first time regarded not as achievements to be celebrated, but rather as environmental impacts to be minimized. Since then, this perspective has become increasingly popular, eroding the widespread admiration for bridges that had prevailed for over two thousand years. As a result, bridge engineers and owners now routinely retain architects to lead the conceptual design of bridges. The works thus produced show greater variety of shaping than their predecessors but are generally more expensive. In extreme cases, grossly extravagant bridges are now justified as beautiful according to the formula that aesthetics are a matter of taste.”
Om Menn fick bestämma skulle alltså ingenjören ha större inflytande över designen än arkitekten. Ingenjören är besläktad med vetenskapsmannen och arkitekten är besläktad med konstnären. Och för Menn är alltså inte estetiken en smaksak. I hans estetik vägs en rad faktorer in, även kostnad för bygget och underhållet, lokala traditioner och hur väl bron passar in i landskapet, för att avgöra om en bro är estetiskt tilltalande eller inte.
Nanin Bridge at Mesocco, 1966–1968
Photo © Ralph Feiner
Nästa text heter ”My philosophy of bridge design”. Menn skriver i korta stycken – med rubriker som ”The goals of bridge design”, ”Safety” och ”Durability” – om sina idéer och ideal vad gäller brobyggande. Också här kommer han in på estetiska frågor och ett helt centralt begrepp är ‘jämvikt’ eller ‘balans’:
”Aesthetics are an abstract concept. To understand it better, it is often considered in terms of properties such as form, colour, splendor, structure, or originality. The design of genuine bridges is based primarily on scientific foundations. For this reason, bridges reflect primarily natural aesthetics, which are most closely related to the overarching concept of equilibrium in both the physical sense (equilibrium of structural demand and capacity) and in a metaphorical sense (balance and harmony between the bridge and its environment as well as among the various structural components).”
Ju mer man tittar och läser i Christian Menn: Brücken / Bridges desto mer inser man hur estetiken hänger samman med de färdiga broarna. Kanske kan man säga att Menns estetik är sträng, och synnerligen konsekvent, men jag tycker verkligen att många av broarna är förbluffande vackra och passar sällsynt bra in i sina omgivningar. Vissa broar ser nästan ut att sväva ovan raviner och dalar. Det är sublima bilder.
Nanin Bridge at Mesocco, 1966–1968
Photo © Ralph Feiner
Jag tycker att det är otippat intressant att läsa Menns texter – boken innehåller också en bra intervju gjord av Caspar Schärer och en längre essä av Iso Camartin – som ibland beskriver brobyggandet i överraskande precisa siffror:
”Although the simplest, most economical solution need not necessarily be chosen, the increase in cost of a given concept relative to the most economical solution should not exceed the following limits: For large bridges: about 5%; for medium bridges (total length less than 500 m, average span about 100 m): 15%; for small bridges (total length less than 100 m, average span about 50 m): 25%.”
I själva verket är kanske Menns syn på estetiken, att medvetet sträva efter ett både billigt och vackert alternativ, helt tidsenlig? Den kanske har framtiden för sig? Efter att ha läst den här boken kommer jag hursomhelst att se på broar med nya ögon.
Biaschina Viaduct at Giornico, 1979–1983
Photo © Ralph Feiner
För mig växte Christian Menn: Brücken / Bridges från att vara en tämligen udda bok om broar till en bok vars främsta förtjänst är att den är så estetiskt tilltalande, bitvis sublim. För mig är det en konstbok, även om den handlar om en byggingenjör och hans arbeten. Och schweiziska Sheidegger & Spiess – specialiserade på böcker om konst, foto och arkitektur – kan det här. Boken är välgjord in i minsta detalj.
Ola Wihlke
BearBooks 