Cynthia D’Aprix Sweeney
The Nest
Ecco
Förlaget betalade ett sjusiffrigt belopp för rättigheterna till Cynthia D’Aprix Sweeeneys debutroman The Nest, och det är på sätt och vis passande eftersom den i ganska stor utsträckning handlar om pengar. Den handlar om den dysfunktionella New York-familjen Plumb, särskilt om de fyra syskonen Melody, Beatrice, Jack och Leo.
Syskonens bortgågne far har ordnat så att syskonen ska få ärva en summa pengar när den yngsta av dem, Melody, fyller 40. Det handlar inte om några jättebelopp, men flera av syskonen har redan börjat nagga på arvet, redan innan det betalats ut.
Då gör Leo, äldst av syskonen och familjens svarta får, en misstag som kommer att stå alla syskon dyrt. Leo, som är någon slag mediasnubbe och en charmör som säger saker i stil med ”I’ve been thinking about what’s beneath your blouse”, ställer till det ordentligt när han är på en bröllopsfest. Full och hög på kokain raggar han upp en ung servitris och tar med henne till sin Porsche. De råkar ut för en trafikolycka, i vilken den unga servitrisen förlorar sin ena fot.
Leo skiljer sig från sin hustru och förlorar det mesta han äger, och för att betala det saftiga skadeståndet till den unga servitrisen beslutar syskonens mor, att man ska ta pengar från det arv som alla går och väntar på. Det skapar alla möjliga sorters spänningar i familjen, som redan tidigare verkar ganska löst sammanhållen.
Man sammankallar till ett möte på Grand Central Oyster Bar – ett av de ställen i New York som skildras allra mest levande i boken – för att diskutera Leos planer på att betala tillbaka pengarna. Det är tveksamt om han ens kommer dyka upp, men det gör han och han lyckas dessutom övertyga sina syskon om att han ska kunna ställa allt till rätta.
I marknadsföringen av boken framställs familjen Plumb som sällsynt dysfunktionell, men jag tycker att den på många sätt är ganska normal. Man kanske inte i första hand läser The Nest på grund av språket, snarare för att den är rapp och rolig och en underhållande New York-skildring, men ibland glimrar den till, som när mammans åldersfläckade händer liknas vid ”a quail’s egg.”
Jag tycker att romanen tappar lite energi i andra halvan då D’Aprix Sweeney hittar lite väl behändiga lösningar i berättandet. Som när Stephanie, Beatrice litterära agent och Leos älskarinna, visar sig känna en person som på ett nästan osannolikt sätt lämpar sig att hjälpa den unga servitrisen:
”One of her favorite clients, Olivia Russell, was a hugely sucessful journalist who had written extensively about artificial limbs, especially the challenges facing Gulf War veterans. Olivia had lost a leg herself when she was young. She new everyone and how to work every program and now ran a nonprofit that helped amputees navigate the expensive and complicated world of artificial limb.”
Och när hennes inneboende i Brooklyn, en före detta brandman, är inblandad i en konststöld i samband med röjningsarbetet efter 11 september, visar det sig att Stephanie har sällsynt lämpliga kontakter. Den inneboende mannen kollapsar utanför huset:
”When they finally got him inside and [Stephanie] saw the statue, she’d nearly fainted herself. She new all about the theft at ground zero because one of her clients had written an entire book about the recovery efforts downtown and was currently covering the rebuilding of the new Freedom Tower.”
Men det här är egentligen mindre invändningar, The Nest är en underhållande familjeberättelse och New York-skildring om pengar och de förväntningar vi har på livet, om vad som förefaller vara viktigt och om vad som i slutändan verkligen betyder något.
Ola Wihlke
BearBooks 