Unik serie med fotoessäer om olika platser i Johannesburg

FW_Mark-Lewis-Tanya-Zack_Tony-Dreams-in-Yellow-and-Blue_Cover-679x679
 
Tony Dreams in Yellow and Blue
Foton: Mark Lewis
Text: Tanya Zack
Fourthwall Books

Tea at Anstey’s
Foton: Mark Lewis
Text: Tanya Zack
Fourthwall Books

Tony och Orlinda Martins bor i ett märkligt hus i arbetarklassförorten Turffontein i Johannesburg. Lite på håll ser huset, omgärdat av staket, ut som ett sagoslott, som byggts till lite då och då. Flera bilar, som syns från gatan, är det första men inte sista tecknet på att Tony är en riktig samlare. Han kan, visar det sig, inte slänga saker som han tror att han kan laga. Och han försöker laga det mesta. Hela andra våningen är full med alla möjliga prylar som ska lagas, medan Orlinda har råkoll på ordningen på gatuplanet.

Tony2
All images © Mark Lewis

 

Om Tony och Orlinda och deras hus handlar Tony Dreams in Yellow and Blue, den andra fotoessän i den fantastiska serien Wake up, this is Joburg, som handlar om olika platser i Johannesburg, inte direkt turistattraktioner, och om människorna som lever och arbetar där. Det är små välgjorda och snygga häften utgivna av Fourthwall Books i små upplagor, man kanske skulle kunna kalla dem rapportböcker.

Tanya Zack, som har skrivit de nyansrika texterna är stadsplanerare och särskilt kunnig inom områden som ”policy development, research, writing, project management and facilitation of community participation.” Mark Lewis, som fotat, är en erfaren frilansfotograf med Johannesburg som bas.

Tony Martins sammanfattar de viktigaste årtalen i sitt liv: ”I was born in Madeira in 1940. I married in 1964. In 1966 we came to LM [Lourenco Marques, numer Maputo]. I worked there as a builder until 1970. In 1970 I moved to Rhodesia where I worked on the railways. After ten years independence came but we stayed there. In 1990 we came to South Africa.”

Tony6© Mark Lewis

 
Det sagoaktiga huset är fullt med grejor som Tony skaffat och reparerat. På andra våningen lagras sånt som ännu inte fixats: ”There are paintings, tins, buckets, a baby pram, a plastic headboard mould, radios, birdcages, a gramophone, a combat helmet, a teacup, a beach umbrella, three kitchen chairs, suitcases, plugs, a press drill, a watering can, a door, a rake, an empty casing for a movie screen, three old projectors, two typewriters, a few circuit boards, odd shoes, and a Morse code radio that announces ‘this will float’.”

Tony4© Mark Lewis

 
Och på garagetaket: ”Two human-sized plastic beverage bottles share the garage roof with a boat, a large windmill attached to a chemical drum, and a vintage moped driven by a Michael Jackson-lookalike manikin that Tony and his wife Orlinda have named after their son who lives in London.”

Arbetarklassförorten Turffontein har blivit allt mer mångkulturell, där finns kyrkor som representerar alla tänkbara trosinriktningar, och det är många immigranter, inte minst från andra afrikanska länder, som söker sig hit. Tony har, med byggmaterial som han säger att han hittat, byggt en mindre labyrint av rum som han hyr ut till singlar eller par. Sammanlagt bor det 34 personer i tillbyggnaderna. ”They are from all over,” berättar han, ”from Zim, Mozambique, Botswana and Durban.”

Migranter och immigranter har skapat en stor efterfrågan på billiga bostäder i Johannesburgs södra förorter. Tony är långt ifrån ensam om att hyra ut rum till dem, efterfrågan är extremt stor och det driver upp priserna. Det är inte ovanligt att folk avdelar rum med gardiner och hyr ut delar av dem i andra hand. Som så många andra sektorer i den sydafrikanska ekonomin, exempelvis taxinäringen, så är den här uthyrningsverksamheten till stora delar både blomstrande och informell.

Tony Dreams in Yellow and Blue ger spännande inblickar i livet i en förort i Sydafrika efter apartheid. Tony berättar, nästan lite stolt och trotsigt, att hans tillhörigheter får vara ifred; annars är brottsligheten ett ständigt återkommande ämne i det nya Sydafrika. Det här är en fantastisk liten bok, men jag skulle gärna ha sett att texten vore lite längre.

FW_Mark-Lewis-Ansteys_1-679x679

Den sjätte volymen i serien Wake up, this is Joburg heter Tea at Anstey’s och handlar om Ansteys, en art deco-byggnad inne i Johannesburg som tidigare var ett av stadens mest exklusiva varuhus och som var känt för sin tesalong. Det är också en historisk byggnad. Här bodde exempelvis den politiskt aktive skådespelaren Cecil Williams. Nelson Mandela var utklädd till Williams chaufför när han blev tillfångatagen 1962.

Tanya Zack, som alltså skrivit texten, bor själv i en lägenhet på 12:e våningen i Ansteys. Hennes lägenhet är på sätt och vis också historisk. Skriver hon inledningsvis apropå boken: ”This is my homage to Paula Barry, South Africa’s first sex change patient, who lived in this 12th-floor apartment in the late seventies.”

Med sina 20 våningar var Ansteys Afrikas högsta byggnad på 30-talet och i decennier var det ett shoppingparadis för dem som hade råd. Men det förändrades på 70-talet. Varuhuset ersattes av mindre affärer, skräddare och kontor. Zack berättar att Ansteys var unikt också på andra sätt: ”This would be one of the first buildings in which black people could own inner city flats. ‘No one wanted to live here,’ was as true as, ‘People were desperate to move to the inner city.'”

Ansteys1© Mark Lewis

 
Tanya Zack pratar med åtskilliga av sina grannar, av skilda etniciteter, och pratar med dem om hur det är att bo i Ansteys. Två saker återkommer om och om igen i den här berättelsen – stolthet över att bo i Ansteys, ett vackert och välfungerande hus i innerstaden, och frågan om säkerheten. Säkerheten är god i huset, men området bedömer de flesta som osäkert. Många berättar om rån och överfall i området, också på dagtid.

Skriver Zack: ”Everyone mentions crime or safety here. Margaret Mahlangy […] says, ‘We came here for safety nearly 15 years ago. We moved out of a township where there was too much crime. Now our three kids who grew up here say, ‘Let’s go stay in a township.’ And we say, ‘No!’ We now they are safe here.'” Men Sisi Mahlangu, som också bor i huset, håller inte med: ”Don’t ever get comfortable in Joburg!”

Humfrey, Caretaker of AnsteysHumphrey Lenong är Ansteys vaktmästare © Mark Lewis

 
Lägenhetsmarknaden i Sydafrika, som genomgått dramatiska förändringar på kort tid, verkar kunna svänga både snabbt och kraftigt. Somliga som haft turen att tajma marknaden – det talas om en bilkapare som köpte flera lägenheter – har kunnat göra riktigt stora vinster. När priserna var som lägst var de nästan osannolikt låga: ”In the early 2000s, as the building became indebted to the muncipality, people picked up units for R5000-R10.000. Records show that in this period a few sold for as low as R100!” På 2010-talet kunde en lägenhet kosta R450.000. Dagskursen för en rand är ungefär femtio öre.

Winnie sitting on her bedWinnie © Mark Lewis

 
Det verkar som om det bor ovanligt mycket kulturarbetare i Ansteys: konstnärer, journalister, musiker, fotografer, designers, arkitekter etc. Men mest anmärkningsvärd är blandningen av människor, olika etniciteter, åldrar och yrkesgrupper. Och om man undantar säkerheten verkar de allra flesta vara oerhört nöjda med att bo i Ansteys i Johannesburgs innerstad. Många framhåller att det är nära till allt, och att sammanhållningen är sällsynt god.

Ansteys hotades av rivning 1989, men blev utsett till nationellt monument 1994.

Många av häftena i Wake up, this is Joburg är slutsålda, de har tryckts i 150-300 exemplar, men om jag förstår saken rätt ska de tryckas upp i nya upplagor

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s