Genesis Dada. 100 Years of Dada Zurich
Red. Arp Museum Bahnhof Rolandseck i
samarbete med Cabaret Voltaire
Scheidegger & Spiess
”If one follows the textbooks of the brand world, Dada is only questionably
a (strong) brand. But if one would make the effort to rewrite these textbooks,
then the conclusion would have to be: strong brands are ‘dada’.”
– Jürgen Häusler
Det är i år 100 år sedan dadaismen föddes. Det firas världen över med utställningar och publikationer, inte minst i den tyskspråkiga världen och särskilt i Zürich, där dadaismen föddes och tog form, för att sedan erövra resten av världen. Tiden och platsen för dadaismens födelse var 5 februari 1916 på Cabaret Voltaire, som höll till på Meierei café på Spiegelgasse 1 i Zürichs äldre stadsdelar.
Då hade man emellertid inte myntat begreppet Dada, vars ursprung det finns delade meningar om. Dadaismens historia verkar rent allmänt insnärjd i lager på lager av myter, och min gissning är att det är en av förklaringarna till att dadaismen räknas som en av de allra mest inflytelserika modernistiska ismerna; inflytandet verkar än idag på konstvärlden.
Marcel Janco, Poster for the Erste Dada-Ausstellung in der Galerie Corray, 1917, Pieter Coray Collection, photo: Roberto Paltrinieri, © VG Bild-Kunst, 2016
Dadaismen brukar kallas för en konstnärlig och litterär rörelse, men när jag läser Genesis Dada – en riktigt uppslagsrik antologi utgiven av det schweiziska kvalitetsförlaget Scheidegger & Spiess tillsammans med Arp Museum Bahnhof Rolandseck, Remagen, tillsammans med Cabaret Voltaire i Zürich – tänker jag mig dadaismen som ett ganska löst sammanhållet nätverk, som först odlades lokalt och sedan spred sig globalt, inte minst genom rader av i regel ganska kortlivade tidskrifter. Dadaisternas attityd var unik och man hade en helt omvälvande syn material (upphittade föremål), tekniker (collage) och former (ljud- och simultandikter).
Jean Arp, Untitled, ca. 1915/16, The Hilla von Rebay Foundation, on extended loan to the Solomon R. Guggenheim Museum, New York, © VG Bild-Kunst, Bonn 2016
Dadaismen, med sin både allvarligt syftande och humoristiska anti-inställning, föddes som en reaktion på första världskrigets mekaniserade och förment rationella krigande. Det är alla överens om. Alla är också överens om att en förutsättning för att dadaismen skulle uppstå, var att en rad originella och okonventionella författare och konstnärer befann sig på samma plats vid en given tidpunkt. Det här är dem som brukar räknas som grundarna: Hugo Ball (1886–1927), Emmy Hennings (1885–1948), Hans Arp (1887–1966), Tristan Tzara (1896–1963) och Marcel Janco (1895–1984). Among the first persons to join the founding five were Richard Huelsenbeck (1892–1974) and Sophie Taeuber (1889–1943).
Hilla von Rebay, Composition I, 1915, © Solomon R. Guggenheim Museum, New York, The Hilla Rebay Collection
Platsen. Arp Museum Bahnhof Rolandseck och Cabaret Voltaire har tillsammans försökt återskapa urscenen, Cabaret Voltaire på Spiegelgasse 1 och Galerie Dada, som låg på Bahnhofstrasse 19. Om det förra stället var dadaismens experimentverstad, så var det senare den plats som etablerade dem på konstmarknaden. De här två platserna spelar en viktig roll i Genesis Dada men boken är organiserad efter drygt 10 ämnesområden.
Heinrich Campendonk, Landschaft mit zwei Tieren, 1914, KOLUMBA Art Museum of the Archdiocese of Cologne, photo: Lothar Schnepf, © VG Bild-Kunst, Bonn, 2016
Några av ämnena: mysticism, litteratur, konst, språk, Afrika, dans, masker och revolt. Varje ämnesområde behandlas i 1-3 texter och det är inte mindre än 21 skribenter, de flesta av dem experter på dada, som medverkar. Och eftersom sidantalet är ungefär 250, så innebär det att texterna är relativt korta, ibland bara 2-3 sidor.
Jean Arp, Configuration. Portrait of Tristan Tzara, 1916, Collection des Musees d’art et d’histoire de la Ville de Geneve, photo: Bettina Jacot-Descombes, © VG Bild-Kunst, Bonn 2016
Det här typen av böcker, som ges ut i samband med utställningar, brukar ofta vara ganska akademiska och skrivna på fackspråk. Det är inget konstigt, man anlitar ju experter, men texterna i Genesis Dada är föredömligt klara, enkla och pedagogiska. Det finns undantag, som en av texterna om filosofi, men om man ser till helheten är det här en riktigt bra introduktion till dadaismen i Zürich. Dessutom är den snygg, både ut- och invändigt. De olika ämnena presenteras med väldigt välgjorda begreppskartor.
För varje texy man läser får man lite mer inblick i dadaismens mysterier, vilket naturligtvis är tanken. Man kommer närmare de olika dadaistiska författarna och konstnärer, och man får inblickar i de kreativa miljöer i Zürich där de verkade. Genesis Dada är genuint underhållande, på många olika nivåer.
Ola Wihlke
BearBooks 