”Sex säljer, feministiskt sex säljer ännu mer”

13067247_O_1

Köp

”[How] Dunham and her ilk – Melissa Broder, Amy Schumer, Lindy West, even poet Kim Addonizio – have emerged as the confessional darlings of millennial feminist writing is important. We are now in a time where the avowal of nakedness (both physical and emotional) is key, where the publicly exposed woman is truly courageous. The line between titillation and transgression is a fine one and in a voyeuristic world that expects women to all be coquettish exhibitionists, titillation does feminists no favours. To borrow Bitch Media founder Andi Zeisler’s argument in We Were Feminists Once, what we are seeing now is feminism used as a brand; dislocated and disconnected from any collective political project. Sex has always sold well – but feminist sex sells even better.”

Citerat ur ”A vogue for self-exposure has reduced feminism to naked navel-gazing” av Rafia Zakaria i The Guardian, 12 juli 2016.

01cf47266a74d15fcb8855d55e7aa836

Köp

Zakarias text i The Guardian har väckt en hel del uppståndelse, och den är något av en brandfackla som riktar sig kritiska udd mot en särskild sorts feministisk bekännelselitteratur, som hon menar har fått ett allt större utrymme och inflytande sedan Lena Dunham kom ut med Not This Kind of Girl. Zakaria menar att den här självutlämnande litteraturen, som ofta fokuserar på kroppen och sexualiteten, snarare är begränsande för feminismen än subversiv, delvis för att den nästan uteslutande är skriven av vita priviligierade kvinnor och utan ett bredare samhällsperspektiv.

Jag tycker att Zackaria har flera intressanta poänger – kroppen är tveklöst viktigare inom delar av dagens feminism än samhället, för att inte tala om världen – men jag tror också att exempelvis Lena Dunham skulle vara den första att erkänna att hennes perspektiv är begränsat, och att exempelvis fattigas och färgades berättelser är mer angelägna än hennes, bland annat för att de får så litet utrymme. Dessutom är det lite typiskt att det är en grupp kvinnor, som skriver väldigt olika, som blir skarpt kritiserade för att de skrildrar fel saker. Jag tycker exempelvis att det är en enorm skillnad mellan Lena Dunhams och Melissa Broders texter.

Skriv gärna och berätta vad du tycker om Zakarias sågning av den här varianten av tredje vågens feminism. Är kritiken träffande eller missriktad?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Citat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s