Svensk poesi
Red. Daniel Möller och Niklas Schiöler
Albert Bonniers förlag
1064 s.
Det sägs att Charles Darwin ångrade en sak på ålderns höst, att han inte hade lagt sig till med vanan att läsa en dikt om dagen under sitt liv. När jag fick antologin Svensk poesi, ett praktverk formgivet av Nina Ulmaja, bestämde jag mig för att försöka läsa en dikt per dag.
Antologin är betydligt mer omfattande än De bästa svenska dikterna, så omfattande att den bör förvaras liggande snarare än stående. Ulmajas randiga rygg väcker då associationer till olika svenska landskap. Dikterna i Svensk poesi sträcker sig över 1500 år, eftersom Möller och Schiöler tagit med runskrifterna, och den slutar med Athena Farrokhzad – som debuterade så sent som 2013.
Antologin samlar 200 svenska och finlandssvenska poeter, som tillsammans bidrar med 650 dikter. Många av de här dikterna är sånt som många lyrikläsare känner till eller har hört talas om, men Möller och Schiöler tillför också mycket nytt. Kriterierna för urvalet har vaarit konstnärlig kvalité och litteraturhistorisk relevans. Det har bland annat resulterat i ett större antal kvinnliga poeter.
Jag gillar att man inte har moderniserat äldre texter, det gör att man kan följa det svenska språkets utveckling genom seklerna. Det gör visserligen texterna mer svårlästa, men åtskilligt av värde går förlorat om man överflyttar dem till nusvenska.
Möller och Schiöler har lagt ned enorma mödor på Svensk poesi. Resultatet är ett vackert standardverk.
Ola Wihlke
BearBooks 