Herbert Leupin
Poster Collection 28
Red. Bettina Richter
Essä: Hermann Strittmatter
Lars Müller Verlag
Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling som har världsrykte och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.
Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 28:e volymen i serien är ägnad åt Herbert Leupin.
Herbert Leupin (1916-1999), som tillhörde de främsta schweiziska postermakarna under decennier, är mest känd för reklamposters för konsumtionsvaror, som Coca Cola och Agfa, sällan lyxvaror. Hans tilltal är i regel direkt och okonstlat, inte sällan humoristiskt. Sitt genombrott fick han redan 1939 med ett Sachplakat för slakteriet Bell.
Det nära nog fotorealistiska motivet föreställer en skärbräda med Bells logo på handtaget. På skärbrädan ligger ett urval charkuteriprodukter och kallskuret. En cornichong sticker trotsigt fram under en skiva fläsk eller bacon. Det är enkelt och effektivt. Typiskt för Lupin är att han söker direkt dialog med betraktaren, utan att använda några utstuderade övertalningsförsök. Postern väckte genast genklang — skärbrädan sålde som smör.
Mycket skulle emellertid hända inom den schweiziska grafiska designen under efterkrigstiden. Skriver Bettina Richter i sitt initierade förord:
”Even after 1950, when Josef Müller-Brockmann and his contemporaries brought the Swiss Style worldwide fame as an objective, factual, cool, and intellectual take on graphic design, Leupin remained true to his own vision: he stands for posters that have a similarly universal appeal, but express ‘Swissness’ by other means.” (mina fetningar)
Jag tycker att ett framträdande drag i Leupins lite senare posters är en avväpnande och uppsluppen visuell humor. De är ofta charmiga och vitsiga. Man glömmer nästan att de vill sälja något. Under Leupins karriär frångick han allt mer posters som visade upp ett föremål/en produkt — den så kallade Basel-skolan — och övergick till mer skissartade, färgsprakande och fria illustrationer. Han började också änvända fotografiska element i sina kompositioner.
Leupin var en lysande försäljare, men kompromisslös med hantverket och han fortsatte arbeta självständigt också när reklambyråerna började slå ut frilansarna. Leupin var också skicklig på många olika saker, en verklig idéspruta, förutom det grafiska hantverket. Han hittade på flera produktnamn, som läskedrycken Pepita och tillhörande brand personality, en papegoja med samma namn.
Leupin fångade ofta kärnan i ett försäljningsargument i sina posters. Han identifierade essansen av ett budskap och förmedlade det med enkla klara bilder och ofta med ett minimum av ord. Han låg ofta före reklamvärlden med sina idéer om effektiv visuell kommumikation. Men efterhand vidgades självklart klyftan mellan den konstnärliga och den strikt kommersiella postern.
Bettina Richter, igen:
”Leupin was […] one of the few to master the balancing act between the old-school artistic poster and a strategic commercial approach – thus managing to overcome the growing division in those years between art, graphic design, and advertising.”
Ola Wihlke
BearBooks 