Italo Calvino © The estate of Italo Calvino
Italo Calvino (1923-1985) är en av de allra främsta 1900-talsförfattarna. Hans egensinniga, lekfulla och samtidigt allvarliga och filosofiska författarskap gjorde honom till en given Nobelpriskandidat. Hans böcker älskades världen över – han var länge den i särklass mest översatta italienska författaren.
Hans böcker är fortfarande älskade, för många är läsupplevelsen av böcker som Klätterbaronen, Cosmicomics, Om en vinternatt en resande och De osynliga städerna något unikt och oförglömligt. Calvino byggde förtrollande världar med inspiration från såväl folksagor och äventyrsberättelser som ny vetenskap och teknik.
Ett år efter Calvinos död publicerade The New York Review of Books en väldigt fin liten inspirerande text, ”Why Read the Classics?”, i vilken han dels definierar vad en klassiker är, dels radar upp 14 skäl att läsa klassikerna. Idag har de flesta av Calvinos böcker en självklar klassikerstatus, som inte visar några tecken på att mattas av.
På 80-talet bjöds Italo Calvino in till Harvard, för att hålla en serie föreläsningar. På svenska har de givits ut under titeln Sex punkter inför nästa årtusende (Bonnier Essä). Calvino hann aldrig fullborda föreläsningsserien, men hans fem punkter, som motsvarar lika många poetiska värden eller ideal, är lätthet, snabbhet, exakthet, synlighet och mångfald.
De här punkterna skulle mycket väl kunna användas som utgångspunkt för att beskriva Calvinos böcker. Särskilt synlighet och lätthet säger en hel del om hans texter. Skriver han apropå lätthet:
”[…] mitt arbete har för det mesta gått ut på att eliminera tyngd; jag har försökt beröva såväl mänskliga gestalter som himlakroppar och städer deras tyngd; framför allt har jag försökt häva tyngden i berättelsens struktur och i språket.”
Lite senare citerar han en passage ur Decamerone (VI,9), i vilken den florentinske diktaren Guido Cavalcanti dyker upp. Han framställs som en allvarstyngd filosof, som tankfull vankar runt bland gravmonument vid en kyrka. Florens ädlingar rider runt i staden, ständigt i jakt på nya upptåg. De gillar inte Cavalcanti, eftersom de misstänker att han är ogudaktig:
”En dag när Guido via Corso degli Adimari, hans vanliga promenadväg, hade tagit sig från Orto San Michele till San Giovanni, där det bland övriga gravstenar runt kyrkan fanns några stora marmorsarkofager som idag står i Santa Reparata, och han befann sig där mellan porfyrkolonnerna, dessa gravmonument och kyrkoporten, som var låst, hände det sig att herr Betto, som kom ridande med sitt sällskap över torget vid Santa Reparata, fick syn på Guido där bland gravarna och sade till sina män: ‘Låt oss spela honom ett spratt.’ De sporrade hästarna, som för att glatt gå till anfall, och var framme vid honom innan han ens hunnit lägga märke till dem. ‘Guido’, sade de, ‘du vägrar att tillhöra vårt sällskap. Men när du väl upptäckt att det inte finns någon Gud, vad gör du då?’
Varpå Guido, som såg att han var omringad, skyndade sig att säga: ‘Mina herrar, ni kan säga vad ni vill till mig i ert eget hus.’ Han placerade handen på en av de stora marmorsarkofagerna, och som om han varit en mycket lätt man svingade han sig över på andra sidan. Efter att på så sätt ha undkommit dem gick han sin väg.”
Jag skulle nästan kunna svära på att man blir lite lättare av att läsa Calvino, inte bara att man känner sig lättare. Nu i höst har, glädjande nog, Natur & Kultur inlett en särskild satsning på Calvino. Det här är de fyra första titlarna (förlagets beskrivningar):
”Debutromanen [‘Stigen där spindlarna bygger bon’] utkommer nu för första gången på svenska. I bokens senare skrivna förord beskriver Italo Calvino själv omständigheterna kring dess utgivning. Som så många andra italienare tvångsrekryterades han till den Mussolinistödda milisen, men valde att fly och anslöt sig till ett partisanförband. I [‘Stigen där spindlarna bygger bon’] skildrar han genom barnets blick sina erfarenheter av krigets vardag.”
”‘Den tudelade visconten’ är en makaber berättelse om en adelsman som blir delad mitt itu av en kanonkula. Den ena, mer ondsinta halvan, återvänder till det feodala hemlandet. Kort därpå återvänder också den andra, mer dygdiga halvan. De förälskar sig i samma kvinna och blir våldsamma rivaler, något som får oanade konsekvenser.”
”Italo Calvinos älskade roman ‘Klätterbaronen’ är berättelsen om en ung italiensk adelsman som i revolt mot sin far beslutar sig för att leva resten av sitt liv i träden. På en klar prosa och med en hisnande uppfinningsrikedom skildrar Calvino klätterbaronens äventyrliga liv på den italienska landsbygden.”
”I ‘Den obefintlige riddaren’ återberättar en äldre hemlighetsfull nunna historien om Agilulf, en tom rustning som för många år sedan räddade en kvinna från att bli våldtagen. Hans försök att finna henne långt senare leder honom ut på en resa genom Frankrike, England och Nordafrika.”
Jag har inte läst debutromanen, men tror att man kan hoppa över den. Den är skriven i en socialrealistisk stil, som har väldigt lite gemensamt med det Calvino sedan skulle åtstadkomma. Däremot tycker jag att Klätterbaronen är helt magisk. Omistlig.
Omslagen har Håkan Liljemärker skapat.
Novell 143: ”All At One Point” av Italo Calvino
Ola Wihlke
BearBooks 