Striking Patterns:
Global Traces in Local Ikat Fashion
Red. Willemijn de Jong & Richard Kunz
Hatje Cantz / Museum der Kulturen Basel
När jag första gången såg omslaget till Striking Patterns, trodde jag först att det ena tyget var från Latinamerika, Peru kanske, och det andra från Skandinavien eller Östeuropa. Det kanske främst säger något om min okunskap, men Ikat-textilierna från östra Indonesien och Östtimor, som boken handlar om, har i själva verket influerats av alla möjliga traditioner.
Ursprunget är indiskt, 1500-talets Gujarat, men Ikat-textilierna har även påverkats av exempelvis senare decenniers växande turistnäring. Mönster och färger på turisters kläder har smugit sig in i den hantverksmässiga tillverkning Ikat-mästarna ägnar sig åt. Man skulle kunna tro att denna blandning av hantverk och konst skulle vara hotad av trycket från globaliseringen. Men enligt boken blomstrar den snarare.
Ikat-textilier framställs med en vävteknik till vilken man använder garn och varp som är infärgat med batikteknik. Man knyter runt om vissa delar av garnet för att det inte ska färgas. Typiskt för Ikat-textilier är att färgen flyter ut något i mönstrens kanter.
Foto © Omar Lemke, MKB. Men’s hip and shoulder wrap (mau, Uab Meto) Detalj
Bildtexten berättar att rosorna (hau no) och den gula färgen just nu är på modet. Det är även vanligt att man ger bort tyger med hau no-motiv som bröllopsgåva. Mästaren som gjort det här tyget, Fince Saluk, gjorde det här tyget till sitt eget bröllop någon gång i framtiden. Mått: 220 x 117 cm. Författarna är mycket noga med att uppge vilket material de avbildade tygerna är tillverkade av, med vilken teknik samt var och när. Symbolik och rituella regler förklaras. Om textilkonstnären är känd, vilket inte alltid är fallet, då vissa tyger är mycket gamla, uppges självfallet det.
Foto © Omar Lemke, MKB. Women’s sarong (ei worapi hebe petola wore, Hawu) Vävare: Tali Ke. Citerat ur bildtexten: ”A skirt featuring the ‘eight-pointed flower pattern’ (petola wore) may only be worn by high-born women of the matrifocal lineage hubi ae (Greater Blossom Group).” Mått: 160,5 x 61 cm.
Sex av textilkonstnärerna presenteras utförligt i ett särskilt avsnitt: Anastasia Bhoa (57), Elisabeth Pango (69), Maria Ferdinanda Bela (53), Maria Letisia Bo’a (47), Petronela Ji’e (61) och Maria Adriana Simo (34). Att väva tyger på det här traditionella sättet är tydligtvis något främst kvinnor ägnar sig åt. Medelåldern, inom parentes, är ganska hög, men så är de här sex kvinnorna också verkliga mästare.
Foto © Omar Lemke, MKB. Detalj. Citerat ur bildtexten: ”Patola featuring the chhabadi bhat motif (Gujarati), the ‘eight-pointed flower pattern’ […] reached Indonesia increasingly from the 16th century on by way of maritime trade. The pattern was initially adopted by the elites, from Sumatra to Timor, and integrated into their textile repertoires.” Förmodligen tidigt 1900-tal. Mått: 485 x 116 cm
Striking Patterns är en utställningskatalog – fram till och med 26 mars pågår utställningen Munstergültig – Globale Spuren in der lokalen Ikat-mode på Museum der Kulturen Basel. Men katalogen finns alltså även på engelska. Som i många utställningskataloger är texterna hyfsat torra och, inte akademiska kanske, med akademisk jargong, men städade och korrekta. För mig är det inget problem, jag skriver själv ganska bildfattigt och sakligt, men den här boken har ett helt underbart bildmaterial. De knappt 200 sidorna utgörs av ungefär sextio procent text och fyrtio procent foton.
Foto © Omar Lemke, MKB. Detalj. Citerat ur bildtexten: ”Although crocodiles have mythological significance in Timor, [Maria Abu Lelo] did not pick the motif for this reason. Rather, she once saw a real crocodile and since then has always wanted to capture the image on cloth.” Mått: 195 x 123,5 cm
Texterna är oerhört välskrivna och informationstäta och tar upp nästan varje tänkbar aspekt av Ikat-textiliernas historia, utveckling, tillverkning och symboliska och rituella betydelse. De essäer jag tyckte var mest underhållande var ”Textile Patterning and the Making of Meaning: What Weavers Say”, ”On Expedition: Techniques and Aesthetics” samt ”Biography of a Collection: Reflections on the Flores Textiles of the Antropologist Willemijn de Jong” De två avslutande essäerna, om upphovsrätt och copyright, kändes däremot lite som överkurs. Men, som sagt, bilderna. Mönstren och färgerna.
Foto © Omar Lemke, MKB. Men’s shoulder cloth (luka semba, Lio) Detalj. Citerat ur bildtexten: ”The hexagonal motif is a reinterpretation of the ‘eight-pointed flower pattern’ as foound on Indian silk patola. In Nggela, central Flores, the motif is called ke’a and said to represent the human body.”
En sak jag gillar är att man företog en särskild resa inför skapandet av den här utställningen. Under den resan köpte man in helt nya textilier, så dem som presenteras är alltifrån mer strikt traditionella till helt moderna, med motiv som helikoptrar och flygplan. Det verkar vara mycket vanligare med figurer på de moderna tygerna, och eftersom det är svårt att göra precisa figurer med Ikat-tekniken, så ser många av dem pixelerade ut, som i tevespel från 80-talet ungefär.
Ola Wihlke
BearBooks 