Mottagandet av ”4 3 2 1” av Paul Auster

Paul Auster – 4 3 2 1 (Henry Holt & Company)

När Paul Auster nu kommer ut med sin första roman på många år, gör han det med en mäktig pjäs. 4 3 2 1 är dessutom en egensinnig berättelse, men titeln anspelar inte på någon slags nedräkning, utan på att romanen utgörs av fyra alternativa berättelser om en och samma person.

De fyra versionerna av Archibald Isaac Ferguson är genetiskt identiska, men de har vuxit upp under delvis olika omständigheter, vilket har lett till att de är olika i flera avseenden. Däremot har de samma ambition – att bli författare.

4 3 2 1 är en episk bildningsroman – tre gånger så omfattande som Austers tre föregående böcker – som börjar med berättelsen om hur Archibalds far, av judiskt ursprung, emigrerar från Ryssland till Amerika, där han sedermera börjar sälja vitvaror. I en intervju nyligen fick Auster frågan om 4 3 2 1 är en immigrantroman, varpå han svarade att nästan alla amerikanska romaner är immigrantromaner.

Archibald föds 1947 i New Jersey. Ett tidigt kapitel slutar när en släkting gjort inbrott i faderns vitvaruaffär. I nästa kapitel brinner affären istället ned. I den tredje varianten brinner affären ned när faderna är inne i den. I den fjärde versionen blomstrar faderns affärer.

Anthony Cummins i The Guardian är inte helt imponerad av upplägget med fyra parallella berättelser, han tycker att stora delar av romanen är ”a largely unsurprising coming-of-age tale of sexual longing and literary ambition. Auster gives us heft without density: there are few stakes in this Borgesian garden of forking paths. The hero might sleep with Amy Schneiderman or Brian Mischevski; go to Columbia or Princeton; become a basketball reporter or a movie critic; get killed in a road accident or only maimed, but the story lines cancel each other out instead of adding substance.”

Den övervägande delen av kritikerna har emellertid varit positiva eller mycket positiva. Jag har bara kunnat hitta en recension som kan beskrivas som en sågning. En av de positiva recensenterna är Sam Sacks, som i Harper’s Magazine skriver att det är en delvis ny Auster vi möter i 4 3 2 1:

”Auster’s tilt away from the stifling control of locked-room mysteries toward the hail-mary risks of interwoven shaggy-dog coming-of-age stories is rejuvenating. He returns to many of his old hobbyhorses in 4 3 2 1, but here they are restored from the level of abstract metaphor to their rightful place in the real world. […] Puns are plentiful, but they’re jokes Ferguson tells when he’s goofing around with friends, not indicators of recondite linguistic connections. And notebooks, rather than being some kind of sacred regalia, are just notebooks.”

Michael Schaub i NPR har vissa reservationer, bland annat romanens längd, men han är en av dem som hyllar 4 3 2 1:

”Nonetheless, it’s a stunningly ambitious novel, and a pleasure to read. Auster’s writing is joyful, even in the book’s darkest moments, and never ponderous or showy. ‘Time moved in two directions because every step into the future carried a memory of the past,’ one of the Fergusons muses, ‘… and while all people were bound together by the common space they shared, their journeys through time were all different, which meant that each person lived in a slightly different world from everyone else.’ Auster proves himself a master of navigating these worlds, and even though all might not happen for the best in any of them, it’s an incredibly moving, true journey.”

Christian Lorentzen i Vulture är överlägset mest negativ, och ganska elak:

”The concept and its resulting structure is intriguing, but Auster has stacked the deck against himself. There’s a reason why long, encyclopedic novels have multiple sets of characters who may or may not know each other, multiple settings and disparate time frames: Variation helps hold the reader’s attention, the more drastic the better. The variations in 4321 are decidedly minor key. […] These B-movie twists are entertaining to a point, less so is the lavish attention paid to the various Fergusons’ childhoods. (The book never truly achieves escape velocity into adulthood.) He loves baseball and basketball, he starts his own newspaper in middle school, he takes European history and reads classic literature. There are indices of the books he reads and the movies he watches, but with the exception of a lengthy paean to Laurel and Hardy, these are just lists.”

Michelle Dean i Los Angeles Times är en av de mest ambivalenta recensenterna:

”But over the course of the novel, the details of Ferguson’s more or less ordinary existence are cataloged in exhaustive detail. In fact, the sheer accretion of names, dates, places and other minutiae are the chief engine of the novel. We’re filled in on the major events of American history that occur in and around Ferguson’s life. We’re told not only what books Ferguson reads, but how long Ferguson takes to read a particular book. We’re told the names of his various twentysomething roommates even though they ‘had no role to play in the story.’ […] ‘4 3 2 1”s over-inclusive spirit sometimes makes it feel very much like a particularly chatty 19th-century social novel, transposed onto the 20th.”

De flesta recensionerna är positiva, näst vanligast är hyllningar. Därefter kommer hyggliga recensioner. Och så har vi Lorentzens sågning.

Ola Wihlke