Pippi Engstedt
Promenadboken
Edström & Engstedt
”Blott de tankar som man har gått sig till har något värde.”
— Friedrich Nietzsche
Ordet promenera har ett ganska märkligt etymologiskt ursprung. Det kommer via franskans ”promener” från latinets ”prominare”. ”Pro” står för att driva framåt och ”minare” eller ”minae” betyder ”under hot, hotelser”. De etymologiska rötterna till ordet promenera är alltså att driva fram något under hot eller hotelser. Ursprungligen syftade uttrycket förmodligen på att driva fram boskap.
Om detta berättar Pippi Engstedt i uppslagsrika Promenadboken, som på sätt och vis är motsatsen till att driva fram någon under hot. Det är snarare en sällsynt inspirerande bok som handlar om promenaden ur alla tänkbara perspektiv – från antikens gående filosof Aristoteles och 1800-talets flanörer till den första rymdpromenaden och den senaste forskningen om promenadens positiva inverkan på hälsan.
Promenadboken utgörs av knappt 25 komprimerade kapitel med titlar som ”Promenadens historia – från Aristoteles till dagens hälsoforskning”, ”Från flanerande till power walk – om skillnaden mellan olika gångarter”, ”I forskares och filosofers fotspår – om promenaden som verktyg” och ”Promenader på hjul och för alla – med rullstol, barnvagn och om ordet tillgänglighet”.
Gästskribenter har bjudits in för att skriva om specifika ämnen – exempelvis om promenader och kreativitet samt om att promenera med ledarhund. Dessutom har Pippi intervjuat två läkare, Carl Johan Sundberg och Fredrik Swahn, om hälsovinsterna med att promenera, hälsovinster som måste betraktas som betydande: minskad risk för hjärtinfarkt, bättre blodfett- och blodsockervärden, sjunkande halter av insulin, kortisol och adrenalin. Hjärnan påverkas också positivt, promenader kan förebygga och hjälpa vid depression. Och som om det inte vore nog kan regelbundna promenader ge förbättrad sömn och mer balanserade hungerkänslor.
Promenadboken är också full av spännande anekdoter. Som den om den franske gasmontören Jean-Albert Dadas. Han kom till sjukhuset i Bordeaux 1885 och berättade förtvivlat om långa vandringar till Wien och Prag, som han själv knappt förstod hur de gått till. Han led av minnesförlust och fick därmed diagnosen dissociativ fugue, som var en diagnos för ”en sjuklig längtan efter att vandra och resa”. Andra snarlika diagnoser är dromomania och fugue. Ett annat mer positivt värdeladdat begrepp är ‘wanderlust’, som beskrivs som ”en stark drift att vandra, resa och utforska världen och därigenom vilja utsätta sig för oförutsedda händelser och uppleva nya miljöer, kulturer och människor.”
Promenadboken är oerhört mångskiftande – innehåller allt från filosofiska funderingar kring skillnaden mellan att promenera och vandra till mer handfasta tips. Det finns gott om tips på promenader och vandringar av vitt skilda slag. Grötlunken, som påstås vara världens långsammaste kvällspromenad. Strandpromenader, från Gotska Sandön till franska Rivieran. Promenader på broar, längs nedlagda järnvägslinjer och vandringar i fjällen och alperna.
Varenda svensk stad har i princip en egen stadsvandring, påpekar Engstedt, och ett par exempel som jag tycker låter särskilt spännande är ”Det hemliga Malmö”, där man går i säkerhets- och underrättelsetjänsternas fotspår – om man har tur har guiden själv varit hemlig agent – samt ”Den fula staden – platser som provocerar” som arrangeras i Nyköping. Fokus ligger på modernistisk arkitektur, exempelvis stadshuset från 60-talet som många tycker är fult, och de som deltar i vandringen uppmanas att berätta vad de själva tycker om byggnaderna.
Promenadboken är sällsynt inspirerande och underhållande. Den är skriven med engagemang och tonen är påfallande sympatisk och positiv. Jag tror att den passar både dem som vill komma igång med sitt promenerande och dem som redan håller igång och vill ha nya idéer och utmaningar. Det rika bildmaterialet – mest foton som Engstedt själv tagit – bidrar också till att göra boken till något utöver det vanliga.
Ola Wihlke
BearBooks 